Författare: Nynäshamns Släktforskarförening (Sida 8 av 9)

Den 12 mars hade vi besök av Thomas Fürth som berättde om hur släktforskningen har uppmärksammats av den ansedda tidskriften ”Science”. Hur forskare i främst USA med hjälp av släktforskning har studerat hur arv och livsstil påverkar livslängden. Hur långt man genom åren har rest för att hitta sin partner.

Han berättade även om projektet ”Geni World Tree” som kopplar ihop släktforskningdsdata från hela världen för att skapa ett gigantisk släktträd. Aääa är vi släkt, frågan är bara hur långt bakåt den gemensamma anan finns.

Thomas Fürth Foto: Copyright © Hans-Peter Stülten

Den 12 mars hade vi besök av Thomas Fürth som berättade mycket spännande om hur släktforskningen har uppmärksammats i den ansedda tidskriften ”Science”. Orsaken är ett projekt som ett antal vetenskapsmän i främst USA har satt igång, där man ville undersöka hur arv och livsstil påverkade livslängden, man ville undersöka det i ett mycket större perspektiv än bara det som man kan få fram genom att se på den egna befolkningen. Man ville även ha reda på hur långa avstånden, genom tiderna, varit mellan blivande partners.

Som en form av ”crowdfunding” samlade man in släktforskningsdata från nätet. Normalt med crowdfounding rör det sig ju om att samla in pengar till att starta en eller annan utveckling. Här var det att samla in data, man tittade på såväl de nakna data, som på källhänvisningarna. Man kom fram till att, av de över 100 miljoner data som fanns på nätet var det enbart 2% fel. En smått imponerande siffra.

Resultatet av detta blev att man upptäckte att det var bara 16% arv och 84% livsstil som påverkade livslängden. Man upptäckte även att på 1700 talet hittade man sin partner inom 10 km . radie medan man runt 1950 fick leta inom en 10 mils radie för att hitta sin partner. I dag är det ju ofta än längre avstånd det rör sig om.

Thomas berättade även om själva projektet ”Geni World Tree”, där släktforskare från hela världen lägga in sin forskning för att skapa ett gigantisk släktträd. Vi är ju alla på något sätt i släkt med varandra, frågan är bara hur långt tillbaka den gemensamma anan finns.

Thomas är en av de 200 ”arborister” som jobbar med trädet och plockar bort felaktigheter som har kommit in.

Vitsen med att ladda sitt släktträd upp till Geni är att man får kontakt med andra släktforskare som forskar i samma släkt, det kan vara sidogrenar eller sidogrenar till sidogrenar o.s.v., grenar i släkten man kanske inte alls själv har tänkt på.

En mycket givande kväll.

Nästa månad kommer Lars Ericson Wolke för att berätta om Lasse Maja, vi syns då.

Hans-Peter Stülten, referent för kvällen.

Foto: Copyright © Hans-Peter Stülten

Den 12 februari hade vi årsmöte i vår förening, i styrelsen var ordförande och en ledamot på val, de blev båda omvalda så styrelsen ser ut som innan årsmötet. Erland Ringborg ordförande i Sveriges Släktforskarförbund var mötesordförande. Efter fikat med goda semlor, höll han ett litet föredrag om vad förbundet gör för medlemsavgiften. Det blev många frågor.

Två ordföranden: Hans-Peter Stülten till vänster och Erland Ringborg till höger Foto copyright © Helene Skoglund

Den 12 februari hade Nynäshamns släktforskarförening årsmöte. Det blev inga förändringar i styrelsen, samtliga omvaldes. Ordförande är som tidigare därmed Hans-Peter Stülten.

NSF hade dagen till ära besök av Sveriges släktforskarförbunds ordförande Erland Ringborg, som förutom att ställa upp som mötesordförande under årsmötet berättade lite om förbundets verksamhet för det fyrtiotal medlemmar som kommit till mötet.

De flesta som släktforskar har nog någon gång gått in på Sveriges släktforskarförbunds hemsida www.rotter.se och tagit del av det som finns där, till exempel Anbytarforum, Rötterbloggen, Porträttfynd eller Rötterbokhandeln. Förbundet vill företräda både släktforskarna och de släktforskarföreningar som finns runt om i landet, berättade Erland Ringborg.

-Vi vill bidra både till släktforskningens och släktforskarnas bästa.

Det blir svårare och svårare att hitta områden att utöka med när det gäller handböcker, berättade han. I dag säljer förbundet handböcker om att forska om emigranter, valloner och okända fäder – bland mycket annat. Men några nya handboksnyheter är ändå på gång till Släktforskardagarna i Borås sommaren 2019. En handlar om att forska i städer (vilket alltid är lite mer komplicerat än att forska i en liten socken), och en annan tar upp forskning i länder utanför Norden, och ger en massa tips på länkar där man kan leta.

Dödboken 7 (databas med uppgifter om personer avlidna 1860-2016) har nyss kommit ut, men Erland Ringborg kunde berätta att uppdateringen Dödboken 8 är på gång och kommer att släppas år 2021.

Helene Skoglund

Vi hade besök av många som ville lära sig hur man söker sina rötter. Foto: Hans-Peter Stülten.

Den 19 januari uppmärksammades Släktforskningens dag med olika evenemang i hela landet. I Nynäshamn bjöd släktforskarföreningen in till biblioteket i Folkets Hus, där man kunde få släktforskarhjälp och information.

Det bjöds också på ett föredrag om fotografier, vilket var temat för året. Uppskattningsvis var det mellan 20 och 30 personer som lyssnade när NSF:s Hans-Peter Stülten berättade i datasalen.

Han berättade om att gamla bilder ofta är blekta eller missfärgade, men att man kan skanna dem in med en skanner som klarar 1200 dpi och korrigera dem i ett bildbehandlingsprogram. Han visade också exempel på före och efter på såväl ett gammalt svart/vitt foto som ett i färg.
I dag finns det appar till mobiltelefoner som är speciellt gjorda för att skanna foton, och det berättade Hans-Peter lite om också.

Lite allmänna, men ack så viktiga, tips blev det också. Till exempel att man aldrig bör skriva på foto med bläckpenna, utan uteslutande med blyerts, och att de tidigare så populära fotofickorna ofta är av ondo. Bäst är att sätta fast bilderna med fotohörn.

Ett annat bra tips är att komma ihåg att skriva vem som är på fotona. Foton skall helst förvaras i album eller i pappkartonger. Hans-Peter nämnde även hur man skall göra med negativ och glasplåtar, att det kräver en något mer avancerad skanner. Han berättade också att de skall förvaras i kuvert/album som är avsedda för det och som har rätt typ av papper.

Helene Skoglund

På decembermötet hade vi utöver den traditionella forskarstuga, även besök av Pirjo Holappa som berättade om hur man forskar i finska arkiv.

Här är Pirjo Holappa inför kvällens föreläsning.
Foto Copyright ¦ Helene Skoglund

Hur gör man för att hitta sina rötter i Finland? Den 11 december berättade släktforskaren Pirjo Holappa från Haninge om det, under Släktforskarföreningens sista medlemsmöte det här året.

De finska kyrkböckerna är på svenska fram till cirka 1880, därefter är de på finska. Namnen som tidigare hade skrivits på svenska började då skrivas på finska, så exempelvis blev Anders till Antti och Lars till Lauri. En av de saker som skiljer svensk och finsk forskning åt är att sekretessen är hårdare i Finland. Här är det 70 år och i Finland 100 år, vilket förstås kan ställa till det för oss släktforskare.

Pirjo Holappa förklarade hur man kunde söka bland annat i Finlands släkthistoriska förenings digitaliserade arkiv, som är lite likt Arkiv Digitals. Men hon kom med många andra tips. Om man vet var ens släkting bodde kan man kontakta församlingen och be om information om anfadern/anmodern och dennes ättlingar, och få en mindre släktutredning, ”virkatodistus”. För Pirjo har det kostat cirka 30 euro per förfrågan, berättade hon.

– Fördelen med detta är att man får reda på allt de hittar, och att 100-årssekretessen inte gäller när församlingen själv gör efterforskningar, sa hon.

Pirjo visar hur det kan se ut i en finländsk kyrkbok, likheten med svenska är ju stor.
Foto Copyright ¦ Helene Skoglund

Andra ställen att hitta information är Riksarkivets digitalarkiv (Digitaaliarkisto), som är motsvarande Riksarkivets digitala forskarsal i Sverige, och HisKi, som är Genealogiska samfundets sajt. Där kan man söka på olika socknar.

Det finns också mycket spännande information i Finland från tiden för andra världskriget. Stamkorten innehåller till exempel när och var personerna har tjänstgjort, och vilket truppförband de var med i. Där finns också information om eventuella läkarundersökningar och soldatpass.

– Eftersom sekretessen är så hård kan de också löna sig att åka och besöka kyrkogårdar och fotografera gravstenar.

Och för den med finska anor som funderar på att göra ett dna-test, kan det vara bra att veta att det mest använda företaget i Finland är FTDNA, Family Tree DNA.

Tips på andra källor:

Byböcker – släpps av byföreningar.

Efternamnsböcker – släpps av släktforskarföreningar för det efternamnet.

Krigsböcker – där kan man få reda på vilka som deltagit på olika sätt, och till exempel begravts på hederskyrkogårdar.

Kettil Mannerheim gästade oss på novembermötet och berättade om allt det spännande som finns på Stockholms Stadsarkiv. Ett mycket välbesökt möte.

Kettil Mannerheim. Foto: copyright © Hans-Peter Stülten

Tisdag den 13 november hade Nynäshamns Släktforskarförening besök av Kettil Mannerheim från Stockholms Stadsarkiv. Han skulle berätta om guldkorn i arkivet.

Ett mycket intressant föredrag blev det, där han började med en av de äldsta handlingarna i stadsarkivet: En arbetsbeskrivning med prislista för Stockholms Bödel, bl.a var det specificerat att han skulle vara nykter under sin ämbetsutövning.

Han pratade även om Stockholms Tänkeböcker, alltså de äldsta rättsprotokoll som finns i Stockholm.

Han visade exempel på de inlagor borgare skickade in till rätten i Stockholm, diskussioner om tolken på rysstorget, den plats i Stockholm nedanför dagens Stadsmuseum, där ryska köpmän fick bedriva handel. Det blev diskussion ibland när andra gav sig på att tolka i stället för stadens officiella tolk.

Kettil pratade även om vad finns i domkapitlets arkiv, det är brev från präster och borgare, bl.a. ett brev från en präst på 1700 talet som undrade vad han skulle göra med en slavs dop. Den aktuella slav var 18 år gammal och ursprungligen köpt i den danska kolonin Trankebar av en dansk handelsman, såld vidare till en svensk supercargo som hade sålde honom vidare till en stockholmsborgare. Denna hade lärt honom kristendom och nu skulle den unga mannen döpas. Hur skulle prästen göra det, han förrättade ju normalt barndop där dopbarnet var ett par dagar gammalt, nu var det en vuxen. Svaret han fick var att han skulle göra som vanligt.

Horsbrott och skilsmässoärenden hamnade också i domkapitlet, Kettil visade ett par exempel på hur det kunde gå. Det var inte enbart männen som kunde begära skilsmässa.

Polisarkiv är också en intressant källa med bl.a. fotos av brottslingar från slutet på 1800 talet och en bra bit in på 1900 talet. Utlänningskontrollen från 1917 då passtvånget återinfördes. Även ansökan om uppehållstillstånd finns i polisarkivet.

Bygglovsritningar från 1700 talet och fram kan man också hitta på Stockholms Stadsarkiv, hur utvecklingen av hemmen har ändrats genom tiderna.

Skolarkiv finns med uppsatser från elever och naturligtvis betyg från läroverken och flickskolorna.

Sociala arkiv från 1890 där man kan hitta mycket intressant. Strikt sekretess på 70 år från handlingens upprättande.

Stockholms Stadsarkiv har även en del förenings- och personarkiv förvarade.

Kommunfullmäktigas sammanträden från 1890 och fram finns på stadsarkivet, det ger mycket rolig läsning vad man har diskuterat på fullmäktiga sammanträden i forna tider.

Kettil visade även en intressant funktion på USB arkivet ”Rotemannen 3” som jag i alla fall inte kände till. Hur man kunde få fram vilka som var föremål för sociala åtgärder eller vilka som hade varit i klammeri med lagen.

För att besvara frågan i början: Ja visst finns det guldkorn i Stockholms Stadsarkiv!

Den 10 november var det Arkivens dag med mottot fest och glädje: Maria Landin berättade om en fest i Sorunda och Helene Skoglund om en fest på Nyköpings Hus.

Foto copyright © Helene Skoglund & Hans-Peter Stülten

I samband med Arkivens dag lördagen den 10 november inbjöd Nynäshamns släktforskarförening till två föredrag i Nynäshamns bibliotek. Maria Landin och Helene Skoglund berättade hur festligheterna kunde gå till i slott och stugor. Föredragen drog mycket folk och var uppskattade.

Marias Landins föredrag handlade om hur prästerna i Sorunda under 1700-talet styrde på vilket sätt man fick hålla fest i olika sammanhang. I samband med barndop fick kalaset inte vara överdådigt, utan bara för faddrarna och några få inbjudna gäster.

Bröllop hölls på söndagar efter att högmässan var avklarad och fick bara pågå i högst tre dagar så att det avslutades vid middagstid på tisdagen.

I samband med bröllop var mängden ”brännevin” starkt reglerad. På bröllopsdagens morgon var det tillåtet att ta sig en morgonsup. Sedan fick man ta ytterligare 3 supar i samband med måltiderna under dagen. De övriga dagarna var det endast tillåtet med 3 supar per dag.

Trots alla försök att begränsa festligheterna så berättas det om ett speciellt bröllop där brudgummen anlände till vigselakten i sällskap med 20-talet ”svennar” och efter honom kom bruden med ett 30-tal tärnor. Efteråt åkte hela sällskapet till en gård i Torp där festen fortsatte.

Helene Skoglund berättade om sin anmoder Brita Larsdotter som under senare delen av 1500-talet, genom ett antal tillfälligheter blivit utsedd till fatburshustru vid Nyköpingshus där hertig Karl, senare Karl IX, huserade. Som fatburshustru var hon chef för slottets hushåll och arbetsledare för pigor och annat tjänstefolk på slottet.

1592 skulle hertigen gifta sig för andra gången. Nu med en ung tysk adelsdam, Kristina av Holstein Gottorp. Till bröllopet var över 635 gäster inbjudna som både skulle bo och undfägnas under 10 dagar.

Av bevarade dokument vet man att det bland annat gick åt 71,5 oxar, 42 kalvar, 277 får, 710 hönor, 5 tunnor vetebröd, 116 gäss, 54 färska gäddor, 25 grisar, 50 flundror, 4014 ägg, 12 oxtungor och 4 kalkoner. Gästerna drack också 21 tunnor öl.

Man sköt fyrverkerier och ett engelskt teatersällskap svarade för underhållningen. Dessutom hade man stängt in några älgar på borggården, för en nordisk variant av tjurfäktning.

Helene berättade också att Sörmlands museum har en permanent utställning på Nyköpings hus om hertig Karl. Där ingår berättelsen om Brita, som en av de som arbetade på slottet. Vi fick också tips om boken ”Den skoningslöse”, skriven av Erik Persson, och som handlar om Karl IX. I bibliotekets datasal hjälpte medlemmar från Nynäshamns Släktforskarförening också besökare att leta efter sina anor, vilket uppskattades.

NSF

Den 9 oktober kom Patrik Larsson och berättade om vad man kan hitta i kommunarkivet, det var mycket spännande vad som fanns där.

Patrik Larsson Foto copyright © Helene Skoglund

Den 9 oktober hade Nynäshamns släktforskarförening besök av Patrik Larsson, Nynäshamns kommunarkivarie. Han berättade vilka skatter arkiven kan innehålla för släktforskare och hembygdsforskare.

Tekniken var inte riktigt med oss (vilket inte på något sätt var föreläsarens fel) så vi kom igång lite senare än tänkt, men sedan bjöds publiken på en mängd intressanta fakta och svar på frågor om arkivets spännande innehåll.

Det finns 800 hyllmeter handlingar i kommunens arkiv. Från det att de borgerliga kommunerna bildades år 1863 – och ibland ännu tidigare – har handlingar som rör samhällets inblandning i människors liv arkiverats. Det handlar till exempel om skolgång, fattigvård, nykterhetsvård, äldrevård och barnavård. Därför kan släktforskare hitta en hel del intressanta handlingar där.

– Här kan man hitta sådant som kan krydda historien om ens släktingar och göra att man kommer dem lite närmare inpå livet, sa han.

I skolarkiven kan man hitta examenskataloger med betyg, vitsord och anmärkningar. I vissa fall kan det i skolhandlingar finnas uppgifter som föräldrarna och till exempel få reda på deras yrke.

I fyrktalslängder, som användes till 1918, kan man se vilken röststyrka personer hade innan allmän rösträtt infördes. De som betalade inkomstskatt hade rösträtt i kommunalnämnden i kommunen och ju högre skatt man betalade, desto fler fylkar hade man. I Ösmo kommuns kommunalnämnd hade till exempel friherre Adlercreutz på Nynäs gods 7 000, berättade Patrik Larsson.

– Medan min farfars farfar på Yxlö hade 18. Det är intressant för det säger en hel del om hur det ekonomiska systemet såg ut på den tiden.

I röstlängderna kan man hitta annat.

– Här kunde jag till exempel se att min farfars farmor utnyttjade sin nyvunna rätt att rösta, första gången kvinnor fick gå till valurnorna och rösta 1921.

Kommunarkivet är inte digitaliserat, och kommer troligtvis inte att bli det. Det är alldeles för omfattande och det skulle bli jättedyrt. Men en egen sida på Nynäshamns kommuns hemsida ska arkivet få, berättade Patrik Lasson.

Det finns ingen forskarsal i arkivet, men vill man titta på några handlingar går det att ordna ändå. Är det så att man vet exakt vilken handling man vill se kan man till och med få kopior hemskickade. Just nu är Patrik är föräldraledig, så fram till årsskiftet är det till kommunens kansliavdelning man vänder sig.

Referat Helene Skoglund

Foto Copyright © Helene Skoglund

Föreningsdagen i år var förlagd till Folkets hus den 7 oktober, vi satt precis ovanför trappan och hade många besökare.

Foto copyright© Hans-Peter Stülten

Söndagen den 7 oktober arrangerades en föreningsmässa i Folkets Hus i Nynäshamn, som en del i Nynäshamns kommuns arrangemang Kulturveckan. Vi i Nynäshamns släktforskarförening var på plats med våra datorer, databaser och släktforskningsprogram i övervåningens lobby.

Under dagen visade vi besökarna som kom till våra bord hur man gör när man släktforskar och kunde bygga åtminstone några mindre släktträd på plats. Det är alltid lika spännande när informationen man får fram kommer som en fullständig överraskning för den person man letar åt!

Efter att dagen var slut kunde vi konstatera att vi hade fått några nya medlemmar och att våra insatser hade väckt ett spirande släktforskningsintresse hos ännu några fler.

Helene Skoglund

Foto copyright © Hans-Peter Stülten

Vi ville prova om det inte kunna finnas några som var intresserade av släktforskningen bland lördagens kunder i Sjötelegrafen. Det fanns det så vi kommer nog igen.

Foto copyright © Helene Skoglund

Tack alla ni som ville testa släktforskning i Sjötelegrafen!

Hur gör man för att börja släktforska? Och vad kan man hitta på alla de olika släktforskarsajter som finns på nätet? Lördagen den 15 september hade vi i Nynäshamns släktforskarförening tillfälligt tagit plats i Sjötelegrafen för att svara på sådana frågor. Och visa hur man släktforskar rent praktiskt förstås.

En del besökare hade planerat sitt besök och tagit med sig lite uppgifter om äldre släktingar så att vi med hjälp av databaser och kyrkböcker på nätet kunde ta reda på mer om dem. Andra besökare upptäckte föreningens bord och stannade till under helgshoppingen för att ställa frågor eller titta på de böcker och digitala hjälpmedel föreningen säljer. Jättetrevligt, tycker vi. Tack alla ni som stannade till och ville prata släktforskning!

referat Helene Skoglund

Den 11 september kom Bertil Oppenheimer till Nynäshamn och berättade om sin familjs flykt till Sverige mitt under brinnande kriget, något som har resulterat i en bok.

Till Sverige – Historien som aldrig blev berättad av Bertil Oppenheimer

Tisdag den 11 september hade Nynäshamns Släktforskarförening sitt första möte för hösten.

Bertil Oppenheimer kom och berättade utifrån sin bok ”Till Sverige, historien som aldrig blev berättat”. En bok om hans föräldrars flykt från tretiotalets Tyskland till Sverige, och om judisk släktforskning.

Han berättade att han hade börjat släktforska som tonåring, orsaken var att han hade hört om Robert Oppenheimer, en av atombombens fäder. Han frågade sin pappa om de var släkt.

Det är de inte, orsaken till namnlikheten är att der fram till 1880 inte användes familjenamn i judiska släkter, när det sedan skulle användas var det ofta så att man fick namn efter vart man bodde. I detta fall är såväl Bertil Oppenheimers som Robert Oppenheimers släkter från omnejden av orten Oppenheim i Sydtyskland.

I och med att Bertil Oppenheimer började så tidigt, hade han fortfarande äldre släktingar han kunde fråga om släktens historia.

Flykten till Sverige var huvudämnet för kvällen. Den gick via Holland till Sverige dit familjen kom i 1943. Det involverade även att familjen en tid hade bott dold hos kristna holländska familjer. Bertil Openheimer visade såväl gamla fotografier som nytagna bilder då han hade varit och besökt efterkommare av de familjer hans föräldrar bodde hos.

Överhuvudtaget ett mycket intressant föredrag, som nog inte lämnade någon av de ca. 40 talet medlemmar som hade tagit sig till mötet oberörd.

Hans-Peter Stülten

Kvällens referent

Hans Hanner höll ett mycket intressant föredrag om hur det fungerade med inrikes pass, ett måste om man ville resa inom riket fram till 1860.

Hans Hanner studerar boken om ”Anor från landsvägen” Foto: Copyright © Helene Skoglund

Nynäshamns Släktforskarförening hade den 10 april medlemsmöte med Hans Hanner från Genealogiska föreningen (Gf) som talade om ”Inrikes pass”.

GF är en ideell förening som 2010 i olika arkiv började fotografera och sedan registrera dessa resehandlingar. Sedan 2013 är detta register sökbart för medlemmar i föreningen. I dag har man ca 230 000 poster.

Inrikes pass var en lokalt utfärdad handling som visade vem jag var och att jag fick resa ut från där jag bodde. Man behövde pass om man skulle till en ort där man inte var känd eller utanför länsgränsen. Kunde man inte uppvisa ett pass blev man häktad.
Inrikes passen har varit aktuella från Gustav Wasa tid fram till 1860.

Orsakerna till att det krävts pass för att förflytta sig i landet har varierat över tid. T. ex att skjutsbönder fick röra sig, man ville ha lite kontroll på resandefolket, och inte minst vid gränserna för att hitta eventuella spioner då Sverige låg i krig.

Efter ett påbud från 1812 skulle passet innehålla uppgift om namn och en beskrivning om utseende, samt varifrån man reste, vart man var på väg och hur länge passet gällde. Utseendebeskrivningen gällde dock inte betrodda som ”Embets- och Tjenstemän, Bofaste eller Borgare”. Hantverkare och gesäller hade en egen handling, gesällbok, som visade att man var nykter, skötsam, frisk och inte hade några skulder, vilket gav rätt att resa. Många pass utfärdades också till handelsmän som för sitt leverne behövde resa runt några månader för att till exempelvis besöka marknader. Likaså fick studenter på väg till en akademi i t ex Uppsala eller Lund pass som visade resväg samt hur lång tid resan skulle ta.

Högre ståndsfolk fick pass gällande upp till ett år, medan fattigt folk som pigor, drängar och sjömän fick kortare giltighet, dagar eller veckor.

På 1600-talet gav Axel Oxenstierna Länskanslierna, dagens Länsstyrelser, eller i städerna magistraten i uppdrag att utfärda dessa resehandlingar. Om man bodde på landsbygden, långt från passutgivare, kunde kronofogden utfärda pass.

De äldsta bevarade passjournalerna är från 1720-talet, men 1812 kommer ett kungligt påbud med regler för utfärdande och registrering av pass. Den som utfärdat passet skulle föra en journal över de pass man utfärdat, skicka en avskrift till den ort/län den resande var på väg, samt en kopia till Justitiekanslerämbetet.

I lag från 1762 blev gästgiverierna ålagda att föra journal, resedagbok, över de resande som stannade över natt med pass. Gästgiverierna låg tätt, ca 2 mil en lagom dagsresa. Den resande skulle själv fylla i Gästgiveridagboken och notera vilka de resande var och varifrån de kom samt vart de skulle. Dessa journaler skulle varje månad skickas in för arkivering hos landskansliet.

Så här kunde ett inrikes pass se ut runt 1850. Foto: Copyright © Helene Skoglund’

Av olika skäl minskade antalet utfärdade pass efter 1850 så man upphävde kravet vid ett riksdagsbeslut den 21 september 1860. Därefter behövdes inga pass för resor, varken inrikes eller utrikes fram till 1914. Då återinfördes passkrav för utrikes resor på grund av 1:a världskrigets utbrott.

Nanne Brödjegård

Vi fick på marsmötet besök av Karin Norgkvist Ljung som berättade om riksarkivet i allmänhet och om guldkornen man kan finna där i synnerhet.

Karin Borgkvist Ljung, förste riksarkivarie, berättade om Riksarkivet, som formellt bildades år 1618
– alltså för 400 år sedan! Foto © Helene Skoglund

Här finns handlingar med sot efter slottsbranden 1697, här finns drottning Kristinas teckningar och Greta Garbos passansökan. I 400 år har Riksarkivet förvarat statens handlingar. Nynäshamns släktforskarförening fick den 13 mars besök av Karin Borgkvist Ljung, Riksarkivets förste riksarkivarie.

Vid 14-tiden den 7 maj år 1697 började det kungliga slottet Tre kronor i Stockholm att brinna. På slottet fanns kungens kansli, med alla de handlingar som hade arkiverats där, helt enligt rikskanslern Axel Oxenstiernas kansliordning från 1618.

– Men innan slottet brann ner hann man kasta ut en mängd handlingar som annars hade gått förlorade. Man började med de viktigaste, och kunde rädda ungefär en tredjedel, berättade Karin Borgkvist Ljung, förste riksarkivarie på Riksarkivet.

Sedan 2010 är Riksarkivet tillsammans med landsarkiven och de olika enheterna en enda myndighet med 550 anställda. Här finns över 100 miljoner digitala bilder av arkivhandlingar i domstolsarkiv, fastighetsböcker, kyrkoarkiv och mantalslängder 1642-1820 och SCB födda, vigda och döda åren 1860-1947. Här kan man som släktforskare hitta bouppteckningar, folkräkningar och frigivna straffarbetsfångar. Bland annat.

Men det finns också hur mycket annat spännande material som helst. Karin Borgkvist Ljung visade bilder på handlingar som fortfarande bär sotiga spår efter branden på Tre kronor, handlingar där drottning Kristina har skrivit om alkemi, där en 6-årig Karl XII har ritat hjortar, får, lamm och råttor i marginalen, och Greta Garbo ansökt om pass. Äldst i arkivet är en mässhandbok med en hymn på latin från 900-talet.

Riksarkivets 400-årsjubileum sammanfaller med en fantastisk nyhet för alla släktforskare och historiskt intresserade. Från 1 februari 2018 blev arkivets digitala arkiv helt gratis att forska i. Detta efter att riksdagen i december 2017 beslutat att all arkivinformation, vårt gemensamma kulturarv, ska vara fritt tillgänglig.

Helene Skoglund, sekreterare Nynäshamns Släktforskarförening