Månadsmötena april och maj försvann i Covid 19/Corona, September och oktober gick i viss mån samma väg, fast inte helt för oktober.
Vi ville prova något nytt så medlemmarna i alla fall fick lite för medlemsavgiften. Vi höll mötet virtuellt med Microsoft Teams. Maria Landin höll ett mycket intressant litet föredrag om sevärdheter i Nynäshamns kommun och berättade om runstenarna och bakgrunden till texterna på dem.
© foto Helene Skoglund
Maria Landin höll på tisdagen ett föredrag på länk för Nynäshamns släktforskarförenings medlemmar. Den digitala resan gick längs de tusenåriga vägarna från Djursnäs till sjön Styran – och handlade bland annat om runstenar.
Nynäshamns släktforskarförening har sedan i våras ställt in alla fysiska medlemsmöten där vi brukar ha en föredragshållare. Under tisdagskvällen hade vi dock premiär för vårt första digitala medlemsmöte, där hela 19 deltagare var med och lyssnade på föredraget.
Det var Maria Landin som i ord och bild berättade om vad man kan hitta i området kring Västra Styran i Ösmo och en del av den så kallade ”Runstensvägen”.
– Det är en perfekt utomhusaktivitet som man kan göra i tider som dessa, sa hon.
I Nynäshamns kommun finns 28 runstenar som alla har kors, och alltså är från den kristna tiden. För tusen år sedan lyste de i vitt, rött och svart längs viktiga vägar och vattenstråk, med sina budskap om var gränser gick, om viktiga personer och om vilka som var släkt med vilka.
Bara tio procent av alla runstenar i landet är resta över män som dött i vikingatåg utomlands, men det finns en föreställning om att det är många fler, berättade Maria Landin.
– Nittio procent av alla stenar restes alltså över vanliga hederliga bönder.
Kvinnor var inte myndiga under vikingatiden. Ungefär 12 procent av stenarna är ändå resta av kvinnor, vilket tyder på att dessa just då satt på familjens förmögenhet, troligtvis efter att ha ärvt. Antingen var änkor eller utan bröder. Ett exempel är stenen i Klastorp som har texten: ”Disälv och Inga läto resa denna sten efter Slode, sin fader.”
Resan gick sedan vidare förbi järnåldersgravfältet vid Byggningabacken.
– Före kristendomen hade varje by en sådan här ”ättebacke”, ett gravfält där man begravde sina familjemedlemmar.
Maria Landin visade också runstenen i Vansta, som är en så kallad Ingvarssten. Dessa berättar om en dödlig vikingafärd österut mot Bagdad. På stenen i Vansta står: ”Sven och Sten reste stenen efter Toste, sin fader, som blev död i Ingvars följe, och efter Torsten och Östen, Alvhilds son”. Den här stenen brukar kallas ”Tostestenen” här i trakten och är en av 25 Ingvarsstenar som finns i Mälardalen.
Den digitala runstensresan stannade vid Berga i Sorunda, även om det finns fler runstenar att besöka i kommunen. På stenen i Berga står det ” SværtingR ok Kari ok Guðmundr ok Skari ok Knutr ræistu stæin þenna æftiR Otrygg, faður sinn, es fell i liði Guðvis”, alltså: ”Svärting och Kåre och Gudmund och Skåre och Knut reste denna sten efter Otrygg, sin fader, som föll i Gudves följe”.
Texten berättar om ytterligare en av flera kända resor till England där gäld skulle betalas av den engelske kungen för att landet skulle skonas från vikingaräder.
Helene Skoglund
