Christina Knutsson om sågverk, kärlek och svek

Den 13 april höll Christina Knutsson från Nynäshamns släktforskarförening ett föredrag om sin forskning kring torpet Usland 12:29 på Alnö, precis utanför Sundsvall. Det var en berättelse om det gamla släkttorpet som byggdes under traktens sågverksepok – som var störst från 1860-talet till 1940-talet – men det var lika mycket en berättelse om dem som har bott där.

– Det är ingen glamourös berättelse direkt, det är en berättelse om kärlek, svek och utomäktenskapliga barn, sa Christina.

Torpet Usland på 1930-talet. Christina Knutsson berättade om sågverksepoken i Sundsvallstrakten, men också om det gamla torp som fortfarande finns i släkten.

Torpet byggdes i slutet av 1800-talet av Christinas farfars far. Och än i dag bor hans ättlingar kvar i torpet.

Det var fattigdom och vedermödor. Hälften av det som kom fram hade Christina ingen aning om innan hon började forska, berättade hon.

– Mycket var skamliga hemligheter som man inte pratade om i släkten, men det är ju sådant som gör att man lär känna sina förfäder och förstår dem lite bättre!

Sågverkspatronerna gjorde stora pengar på träindustrin. Men arbetarna och deras familjer hade det otroligt tufft. Folk kom från hela landet men också från Finland och Norge för att arbeta. Vid sekelskiftet 1900 var Alnö Sveriges sågverkstätaste socken, berättade Christina.

– Det var många fattiga som sökte jobb, många var redan innan samhällets olycksbarn, och skulle nu bygga upp de här sågverkssamhällena. Vid sekelskiftet 1900 kallades Alnö trångboddhetens ö.

”Löskarlarna” arbetade säsongsvis och många kvinnor försörjde sig genom att laga mat till arbetarna.

Christinas farfars far Karl ”Sweder” Karlsson arbetade tidigt som dräng men står sedan under flera år som ”lösdrivare”. Men 1876 dyker han upp på Alnö och Gustavsbergs sågverk. Samma år gifter han sig med 17-åriga Johanna Hjort från Finland som då redan var gravid. 1883 köper de en hektar land från ägaren till hemmanet Usland och blir torpare. 1891 finns åtta barn i familjen. De bodde alltså tio personer i det lilla torpet.

Men sedan hände något som förändrade livet för familjen. Pappa Karl emigrerade 1892 ensam till Nordamerika. Han skulle aldrig komma tillbaka.

– Varför vet vi inte. Hur klarade sig Johanna och barnen kan man undra. Förmodligen fick barnen börja jobba tidigt.

Fem av barnen emigrerar precis som sin far till USA, men det verkar inte som att de återförenades med Karl. De verkar inte ha flyttat till samma ställe, berättar Christina.

Christinas farfar Ture stannade kvar hos sin mor. Det gjorde också hans syster Elin. Den senare skulle sedan också bli sviken av en man. Hon föder 1910 sonen Axel utan att vara gift, och någon pappa som var beredd att ta ansvar fanns inte.

År 1911 tröttnar Johanna och ger upp om den förlupna maken. Hon begär skilsmässa från honom.

– Hon lyckas senare också dödförklara honom!

Informationen om torpets historia och släktens liv där har Christina hittat i kyrkböckerna, lantmäteriets arkiv med historiska kartor och handlingar, men också till exempel lagfartsböcker.

Helene Skoglund, sekreterare i Nynäshamns släktforskarförening.