Till november månads möte fick vi besök av Johan Jergander, infödd Nynäshamnare. Han berättade om sin släkt från Sorunda, ett mycket intressant föredrag! Johan har också skrivit ett par släktböcker om delar av släkten.
Johan Jergander berättade om sin forskning, bland annat om anfadern Per Nilsson Frimodig, som sägs ha ridit in i Sorunda kyrka. © Helene Skoglund
Tisdagen den 9 november kunde Nynäshamns släktforskarförening välkomna nynäshamnaren, historieläraren, friidrottaren och släktforskaren Johan Jergander till medlemsmötet. Han berättade först om sin kärlek till ämnet historia och till historieforskningen, men också att han började släktforska när hans pappa gav honom i uppdrag att hitta hans farfarsfar.
– Jag hittade honom. Och sedan hittade jag så mycket annat spännande på kort tid, så att jag bara fortsatte!
Nu har Johan Jergander skrivit två böcker om olika sidor av sin släkt som han har gett ut själv, och en tredje bok är på väg. Men det kan faktiskt bli upp till nio stycken, berättade han.
– Det är ett fantastiskt givande jobb, och fullt görbart.
Något som alltid har fascinerat honom är berättelserna i forskningen, sa han. Det är en sak att ha en massa årtal och fakta i en databas, en annan att få fram berättelser om de gamla släktingarnas liv – en känsla som många av oss släktforskare känner igen.
Och berättelser finns det i Johan Jerganders släktträd. Bland hans anfäder hittas nämligen bland annat rusthållaren Per Nilsson Frimodig i Trollsta, som det finns en sägen nedtecknad om – ni vet den där om soldaten som efter många år i krig kom hem och red rakt in i Sorunda kyrka (och japp, det finns en likadan sägen om Jöns Bagge i Ösmo kyrka). Johan berättade sägnen – och dissekerade den sedan med hjälp av forskningen i mantalslängder och generalmönsterrullor.
– Jag var ju tvungen att se vad jag kunde hitta belägg för. Vad stämmer? Att han var en riktig person och inte påhittad är klart, hans gravsten finns kvar på Sorunda kyrkogård.
Och att Frimodig var rusthållare, och själv begav sig ut i det Stora nordiska kriget, det finns det också belägg för, bland annat i mantalslängden 1701 där det står ”Man är rÿttare”. Men att han skulle ha varit ute i kriget i hela 18 år, som legenden säger, det stack Johan hål på.
– Snarare var det 2 år och 6–7 månader.
Det där med att rida in i kyrkan då? Nja.
– Jag skulle gissa att det är en ihopblandning med berättelsen om Jöns Bagge. Där finns det ju faktiskt en ”pliktvärja” i kyrkan.
Helene Skoglund, sekreterare i Nynäshamns släktforskarförening
