Kategori: Aktiviteter och möten (Sida 5 av 6)

Den 9 oktober höll Keth Andersson ett mycket intressant föredrag om skogsfinnar. Bl.a. berättade hon att många som tror de har valoner i släkten egentligen har skogsfinnar.
Allt som allt ett mycket bra föredrag med en mängd ny information.

Foto Copyright © Helene Skoglund

Den 8 oktober hade Nynäshamns släktforskarförening sitt andra medlemsmöte för hösten. Då berättade den rutinerade släktforskaren Keth Andersson, Nynäshamn, om den grupp människor som tidigare brukade kallas ”svedjefinnar”, men som numera går under benämningen skogsfinnar.

–Svedjefinnar blir missvisande eftersom de inte enbart ägnade sig år svedjebruk, utan också åt traditionellt jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske, sa hon.

Keth Anderssons berättelse om de finska emigranterna startade under medeltiden. Men det är först från 1500- och 1600-talen som det finns skriftliga källor i form av kyrkböcker som berättar om flyttningarna från Finland, som ju då var det svenska rikets östra del.

Ofta var det befolkningen i Savolax och Tavastland som flyttade. Än i dag är krig en orsak till att människor flyr, och som en av ”pushfaktorerna” nämns flykt från det så kallade ”klubbekriget” 1596-1597.

Men anledningarna var flera. Överbefolkningen i området kan ha varit en orsak, och styret i Finland en annan. Den finske överståthållaren Flemming nämns ofta som en hård och grym härskare, som bland annat bestämde att allmogen måste härbärgera och utfordra de svenska soldaterna som skulle slåss mot Ryssland i Finland. De fattiga torparna såg helt enkelt ingen annan utväg än att fly till en lugnare del av riket.

Många bosatte sig i Värmland, delar av Norrland, Närke och Sörmland. En del flyttade också in på den norska sidan.

En hel del av skogsfinnarna var smeder. Därför är det vanligt att folk med smeder i släkten som tror att de är av vallonsläkt i stället får reda på att deras ursprung kommer från skogsfinnarna, berättade Keth.

–Tidigare försökte folk dölja det. Det ansågs inte lika fint som att ha valloner i släkten, vilket naturligtvis är väldigt dumt.

Bara under 1500-talet flyttade cirka 13 000 finnar till den svenska sidan.

Referat Helene Skogkund

Söndagen den 15 september fanns Nynäshamns släktforskarförening också på plats i Sjötelegrafen i Nynäshamn för att visa folk hur man släktforskar. Vi fick en mängd förfrågningar och kunde leta fram en hel del förfäder på plats. Vi fick även några nya medlemmar efter vårt lilla evenemang.
På bilden håller Helene på att hjälpa en besökare att få information om sina anor.

Foto Copyright © H.-P. Stülten

På månadsmötet i september höll Maria Landin ett mycket intressant föredrag om landsbygden i förvandling, illustrerat med gamla kartor så vi kunde se hur bl.a Sorunda har förvandlats genom århundranden.

”Äng är åkers moder” hette arkeologen och lokalhistorikern Maria Landins föredrag som startade Nynäshamns släktforskarförenings höstsäsong. Det var en resa i landsbygdens förändring genom tiderna från järnålderns ensamgårdar med släktens gravplats eller ”ättebacke” intill, via framväxande bondbyar med smala tegar till 1800- och 1900-talens större gårdar och odlingsenheter.

Uttrycket ”äng är åkers moder” grundar sig i ängens och åkerns beroende av varandra förr, förklarade hon.

–Ängens gräs var djurens föda under vintern och gödslet från djuren gav näring till odlingen. Ju fler djur man kunde hålla, desto mer kunde man också odla.

Berättelserna utgick från lantmäteriets kartor. Maria visade vackra kartor från trakten, bland annat från Källsta i Sorunda. Utifrån dem beskrev hon de olika ”skiften” som gjordes då man organiserade odlingsmarken på olika sätt. Några var solskiftet under medeltiden, storskiftet 1773 och laga skiftet 1870.

Från järnålderns ensamgårdar växte det under medeltiden fram byar där flera gårdar låg samlade. Jordtegarna var placerade utifrån hur gårdarna låg. I senare skiften organiserades markerna annorlunda.

–På kartorna från 1600- 1700- och 1800-talen syns hur både marker och gårdar förändras. Många kartor är också väldigt detaljrika med kvarnhjul och annat inritat, berättade Maria.

De ritade gårdarna har detaljer som avslöjar hur många familjer som bodde där. I ett exempel från Källsta syns fyra skorstenar eller ”rökar” på en av gårdarna. Det betydde att det bodde fyra familjer där.

–Jag rekommenderar verkligen att man använder lantmäteriets kartor i sin släktforskning, man får mycket information. Bland annat finns det så kallade förrättningsakter till kartorna där man kan se vilka människor som bodde i gårdarna.

När befolkningen ökade under 1800-talet – effekten av ”freden, vaccinet och potäterna” – behövdes mer odlingsbar jord. Man började då att dika ur sank mark. I Sorunda (som betyder ungefär ”det sörjiga hundaret”) dikades ”Dyarna” mellan Torp och Spångbro ur.

–Det började man med 1873, innan dess var det ett vattenlandskap där, helt annorlunda än i dag.

500 hektar åkermark skapades efter utdikningen. Det var tung lerjord, men tiden var mogen för att man skulle kunna bruka sådan jord; nymodigheten järnplogen gjorde det möjligt.

Under medlemsmötet gav även ordförande Hans-Peter Stülten en kort rapport från släktforskardagarna i Borås. Det hölls också ett extra årsmöte där föreningen valde en ny kassör, då vår tidigare kassör tvingades avsäga sig sitt uppdrag. Till kassör valdes Per-Olov Nilsson, ledamot i styrelsen, som kommer att inneha posten fram till nästa årsmöte under våren.

Ett spännande föredrag i vår förening den 9 april 2019

Den 9 april hade vi besök av Lars Ericson Wolke som berättade mycket intressant om stortjuven Lasse-Maja.

Lasse-Maja har ju lämnat sår efter sig i såväl domböcker som fängelserullor och inte minst i en egen biografi. Då Lasse-Maja inte kunde vara sig läsa eller skriva är det en okänd spökskrivare som har författat den.

Lasse-Maja – en kändis i samhällets utkant

Lars Ericson Wolke. Foto copyright © Helene Skoglund

De flesta har nog hört namnet Lasse-Maja. Kanske i kombination med orden stortjuv och kvinnokläder. Men vem var han? Lars Ericsson Wolke, författare, militärhistoriker och professor vid Försvarshögskolan, gästade oss den 9 april för att berätta.

Som vanligt inom släktforskningen får man alltid reda på mer om en person som har begått brott, sa Lars Ericsson Wolke inledningsvis. Och när det gäller Lasse-Maja finns det mycket att hitta. Wolke har följt Lasse-Maja i historiska källor som kyrkböcker, fångrullor och domböcker, bland annat för att jämföra med de memoarer som huvudpersonen själv gav ut 1838-1839. Hans bok om denna kändis i samhällets utkant ”Lasse-Maja: stortjuven som blev författare och legend”, kom 2017.

Lasse-Maja föddes som Lars Larsson Molin år 1785, som son till en sockenskräddare i Ramsbergs socken i Västmanland. Hans brottsliga bana började i tonåren när han stal pengar från sina föräldrar. Han rymde först hem till sin kusin Maja – därav ”artistnamnet” senare – som inte bodde långt därifrån. De två tonåringarna rymde sedan tillsammans och tog tjänst som pigor. Det var första gången Lasse klädde sig i kvinnokläder.

Lasse-Majas memoarer blev vitt spridda redan när de kom. Det var en av de få böcker som fanns i stugorna hos vanligt folk, berättade Lars Ericsson Wolke.

–Det var spännande berättelser om inbrott på herrgårdar och gårdar, som inte följer någon kronologi, utan som från början säkert var muntligt berättade historier som någon skrev ner åt honom. Han kunde med all säkerhet inte läsa och skriva själv.

Händelserna i boken kan hittas i källmaterialet. Lasse-Maja begår en mängd, ofta små, stölder men också kyrkstölder, och förekommer ofta i domböckerna. Kyrkstöld är ett allvarligt brott som ger livstids straffarbete, vilket han också döms till. Han rymmer ofta under sin brottskarriär och lyckas faktiskt rymma två gånger från Örebro slotts fångkällare.

Han bor flera perioder i Stockholm, bland annat hos en ”Lisette”. Han vistas också till exempel på Ekensbergs värdshus i Gröndal. Med Stockholm som bas beger han sig ut på stöldturnéer, klädd i kvinnokläder, tillsammans med andra kriminella.

–I memoarerna hintar han ibland om att han tycker om att ha kvinnokläder och många har spekulerat om hans läggning, men det kan förstås aldrig veta något om. Vad vi vet är att han långa perioder tar tjänst som piga utan att stjäla något, berättade Lars Ericson Wolke.

Lasse-Maja överlever 25 år på Karlstens fästning i Marstrand. Sommargästerna från Göteborg betalade gärna för att titta på fångarna.

–Förmodligen berättar han historierna från sitt liv för dem.

Innan Lasse-Maja benådas av kung Karl XIV Johan 1838 lyckas han också rymma en gång från Karlstens fästning. Genom att helt sonika gå ut genom portarna – i kvinnokläder.

Lars Larsson Molin dog i Arboga 1845. På hans födelseort Ramsberg finns en minnessten med orden: ”I Ramsberg hans vagga. I Arboga hans grav. I rättsprotokollen hans minne”.

Den 17 mars hade Maria Landin en heldagskurs i hur man forskar i andra källor än kyrkböckerna. Det var en väldigt uppskattat kurs som runt ett dussin medlemmar deltog i.

Hon gick bl.a. genom sådanna källor som Domböcker, Bouppteckningar och Historiska kartor.

En sida från en bouppteckning 1891

Söndag den 17 mars samlades en grupp medlemmar ur Nynäshamns Släktforskarförening för att under Maria Landins sakkunniga ledning ägna dagen åt att lära sig söka information i andra källor än de gängse kyrkböckerna. Det finns åtskilligt mer att hämta ur andra arkiv, som kan fördjupa kunskapen om våra förfäder och ge en tydligare bild av deras miljö och livsvillkor.

Här kan nämnas t.ex bouppteckningar, som ofta i detalj visar hur man levde och bodde just vid tidpunkten då personen i fråga avled, hur ekonomin var, vilka arvingar vederbörande hade etc.

En annan innehållsrik källa är domböckerna, som hanterades av häradsrätterna eller rådhusrätterna och där allehanda tvister och mål avhandlades och noterades. Här finns mycket information att hämta, men domböckerna är inte helt lätta att hitta i. Lantmäteriets historiska kartor, som numera är tillgängliga på nätet, är ytterligare en källa till ökad kunskap om gårdar, torp och ägarförhållanden på landsbygden.

Digitaliseringen av arkivmaterial, som går snabbt framåt, har underlättat forskningen i hög grad, men fortfarande dyker det upp situationer där man får gå till originalkällan på Riksarkivet eller Landsarkiven.

Det blev en inspirerande dag med många tips och utbyte av erfarenheter.

Per-Olov Nilsson

Den 12 mars hade vi besök av Thomas Fürth som berättde om hur släktforskningen har uppmärksammats av den ansedda tidskriften ”Science”. Hur forskare i främst USA med hjälp av släktforskning har studerat hur arv och livsstil påverkar livslängden. Hur långt man genom åren har rest för att hitta sin partner.

Han berättade även om projektet ”Geni World Tree” som kopplar ihop släktforskningdsdata från hela världen för att skapa ett gigantisk släktträd. Aääa är vi släkt, frågan är bara hur långt bakåt den gemensamma anan finns.

Thomas Fürth Foto: Copyright © Hans-Peter Stülten

Den 12 mars hade vi besök av Thomas Fürth som berättade mycket spännande om hur släktforskningen har uppmärksammats i den ansedda tidskriften ”Science”. Orsaken är ett projekt som ett antal vetenskapsmän i främst USA har satt igång, där man ville undersöka hur arv och livsstil påverkade livslängden, man ville undersöka det i ett mycket större perspektiv än bara det som man kan få fram genom att se på den egna befolkningen. Man ville även ha reda på hur långa avstånden, genom tiderna, varit mellan blivande partners.

Som en form av ”crowdfunding” samlade man in släktforskningsdata från nätet. Normalt med crowdfounding rör det sig ju om att samla in pengar till att starta en eller annan utveckling. Här var det att samla in data, man tittade på såväl de nakna data, som på källhänvisningarna. Man kom fram till att, av de över 100 miljoner data som fanns på nätet var det enbart 2% fel. En smått imponerande siffra.

Resultatet av detta blev att man upptäckte att det var bara 16% arv och 84% livsstil som påverkade livslängden. Man upptäckte även att på 1700 talet hittade man sin partner inom 10 km . radie medan man runt 1950 fick leta inom en 10 mils radie för att hitta sin partner. I dag är det ju ofta än längre avstånd det rör sig om.

Thomas berättade även om själva projektet ”Geni World Tree”, där släktforskare från hela världen lägga in sin forskning för att skapa ett gigantisk släktträd. Vi är ju alla på något sätt i släkt med varandra, frågan är bara hur långt tillbaka den gemensamma anan finns.

Thomas är en av de 200 ”arborister” som jobbar med trädet och plockar bort felaktigheter som har kommit in.

Vitsen med att ladda sitt släktträd upp till Geni är att man får kontakt med andra släktforskare som forskar i samma släkt, det kan vara sidogrenar eller sidogrenar till sidogrenar o.s.v., grenar i släkten man kanske inte alls själv har tänkt på.

En mycket givande kväll.

Nästa månad kommer Lars Ericson Wolke för att berätta om Lasse Maja, vi syns då.

Hans-Peter Stülten, referent för kvällen.

Foto: Copyright © Hans-Peter Stülten

Den 12 februari hade vi årsmöte i vår förening, i styrelsen var ordförande och en ledamot på val, de blev båda omvalda så styrelsen ser ut som innan årsmötet. Erland Ringborg ordförande i Sveriges Släktforskarförbund var mötesordförande. Efter fikat med goda semlor, höll han ett litet föredrag om vad förbundet gör för medlemsavgiften. Det blev många frågor.

Två ordföranden: Hans-Peter Stülten till vänster och Erland Ringborg till höger Foto copyright © Helene Skoglund

Den 12 februari hade Nynäshamns släktforskarförening årsmöte. Det blev inga förändringar i styrelsen, samtliga omvaldes. Ordförande är som tidigare därmed Hans-Peter Stülten.

NSF hade dagen till ära besök av Sveriges släktforskarförbunds ordförande Erland Ringborg, som förutom att ställa upp som mötesordförande under årsmötet berättade lite om förbundets verksamhet för det fyrtiotal medlemmar som kommit till mötet.

De flesta som släktforskar har nog någon gång gått in på Sveriges släktforskarförbunds hemsida www.rotter.se och tagit del av det som finns där, till exempel Anbytarforum, Rötterbloggen, Porträttfynd eller Rötterbokhandeln. Förbundet vill företräda både släktforskarna och de släktforskarföreningar som finns runt om i landet, berättade Erland Ringborg.

-Vi vill bidra både till släktforskningens och släktforskarnas bästa.

Det blir svårare och svårare att hitta områden att utöka med när det gäller handböcker, berättade han. I dag säljer förbundet handböcker om att forska om emigranter, valloner och okända fäder – bland mycket annat. Men några nya handboksnyheter är ändå på gång till Släktforskardagarna i Borås sommaren 2019. En handlar om att forska i städer (vilket alltid är lite mer komplicerat än att forska i en liten socken), och en annan tar upp forskning i länder utanför Norden, och ger en massa tips på länkar där man kan leta.

Dödboken 7 (databas med uppgifter om personer avlidna 1860-2016) har nyss kommit ut, men Erland Ringborg kunde berätta att uppdateringen Dödboken 8 är på gång och kommer att släppas år 2021.

Helene Skoglund

Vi hade besök av många som ville lära sig hur man söker sina rötter. Foto: Hans-Peter Stülten.

Den 19 januari uppmärksammades Släktforskningens dag med olika evenemang i hela landet. I Nynäshamn bjöd släktforskarföreningen in till biblioteket i Folkets Hus, där man kunde få släktforskarhjälp och information.

Det bjöds också på ett föredrag om fotografier, vilket var temat för året. Uppskattningsvis var det mellan 20 och 30 personer som lyssnade när NSF:s Hans-Peter Stülten berättade i datasalen.

Han berättade om att gamla bilder ofta är blekta eller missfärgade, men att man kan skanna dem in med en skanner som klarar 1200 dpi och korrigera dem i ett bildbehandlingsprogram. Han visade också exempel på före och efter på såväl ett gammalt svart/vitt foto som ett i färg.
I dag finns det appar till mobiltelefoner som är speciellt gjorda för att skanna foton, och det berättade Hans-Peter lite om också.

Lite allmänna, men ack så viktiga, tips blev det också. Till exempel att man aldrig bör skriva på foto med bläckpenna, utan uteslutande med blyerts, och att de tidigare så populära fotofickorna ofta är av ondo. Bäst är att sätta fast bilderna med fotohörn.

Ett annat bra tips är att komma ihåg att skriva vem som är på fotona. Foton skall helst förvaras i album eller i pappkartonger. Hans-Peter nämnde även hur man skall göra med negativ och glasplåtar, att det kräver en något mer avancerad skanner. Han berättade också att de skall förvaras i kuvert/album som är avsedda för det och som har rätt typ av papper.

Helene Skoglund

På decembermötet hade vi utöver den traditionella forskarstuga, även besök av Pirjo Holappa som berättade om hur man forskar i finska arkiv.

Här är Pirjo Holappa inför kvällens föreläsning.
Foto Copyright ¦ Helene Skoglund

Hur gör man för att hitta sina rötter i Finland? Den 11 december berättade släktforskaren Pirjo Holappa från Haninge om det, under Släktforskarföreningens sista medlemsmöte det här året.

De finska kyrkböckerna är på svenska fram till cirka 1880, därefter är de på finska. Namnen som tidigare hade skrivits på svenska började då skrivas på finska, så exempelvis blev Anders till Antti och Lars till Lauri. En av de saker som skiljer svensk och finsk forskning åt är att sekretessen är hårdare i Finland. Här är det 70 år och i Finland 100 år, vilket förstås kan ställa till det för oss släktforskare.

Pirjo Holappa förklarade hur man kunde söka bland annat i Finlands släkthistoriska förenings digitaliserade arkiv, som är lite likt Arkiv Digitals. Men hon kom med många andra tips. Om man vet var ens släkting bodde kan man kontakta församlingen och be om information om anfadern/anmodern och dennes ättlingar, och få en mindre släktutredning, ”virkatodistus”. För Pirjo har det kostat cirka 30 euro per förfrågan, berättade hon.

– Fördelen med detta är att man får reda på allt de hittar, och att 100-årssekretessen inte gäller när församlingen själv gör efterforskningar, sa hon.

Pirjo visar hur det kan se ut i en finländsk kyrkbok, likheten med svenska är ju stor.
Foto Copyright ¦ Helene Skoglund

Andra ställen att hitta information är Riksarkivets digitalarkiv (Digitaaliarkisto), som är motsvarande Riksarkivets digitala forskarsal i Sverige, och HisKi, som är Genealogiska samfundets sajt. Där kan man söka på olika socknar.

Det finns också mycket spännande information i Finland från tiden för andra världskriget. Stamkorten innehåller till exempel när och var personerna har tjänstgjort, och vilket truppförband de var med i. Där finns också information om eventuella läkarundersökningar och soldatpass.

– Eftersom sekretessen är så hård kan de också löna sig att åka och besöka kyrkogårdar och fotografera gravstenar.

Och för den med finska anor som funderar på att göra ett dna-test, kan det vara bra att veta att det mest använda företaget i Finland är FTDNA, Family Tree DNA.

Tips på andra källor:

Byböcker – släpps av byföreningar.

Efternamnsböcker – släpps av släktforskarföreningar för det efternamnet.

Krigsböcker – där kan man få reda på vilka som deltagit på olika sätt, och till exempel begravts på hederskyrkogårdar.

Kettil Mannerheim gästade oss på novembermötet och berättade om allt det spännande som finns på Stockholms Stadsarkiv. Ett mycket välbesökt möte.

Kettil Mannerheim. Foto: copyright © Hans-Peter Stülten

Tisdag den 13 november hade Nynäshamns Släktforskarförening besök av Kettil Mannerheim från Stockholms Stadsarkiv. Han skulle berätta om guldkorn i arkivet.

Ett mycket intressant föredrag blev det, där han började med en av de äldsta handlingarna i stadsarkivet: En arbetsbeskrivning med prislista för Stockholms Bödel, bl.a var det specificerat att han skulle vara nykter under sin ämbetsutövning.

Han pratade även om Stockholms Tänkeböcker, alltså de äldsta rättsprotokoll som finns i Stockholm.

Han visade exempel på de inlagor borgare skickade in till rätten i Stockholm, diskussioner om tolken på rysstorget, den plats i Stockholm nedanför dagens Stadsmuseum, där ryska köpmän fick bedriva handel. Det blev diskussion ibland när andra gav sig på att tolka i stället för stadens officiella tolk.

Kettil pratade även om vad finns i domkapitlets arkiv, det är brev från präster och borgare, bl.a. ett brev från en präst på 1700 talet som undrade vad han skulle göra med en slavs dop. Den aktuella slav var 18 år gammal och ursprungligen köpt i den danska kolonin Trankebar av en dansk handelsman, såld vidare till en svensk supercargo som hade sålde honom vidare till en stockholmsborgare. Denna hade lärt honom kristendom och nu skulle den unga mannen döpas. Hur skulle prästen göra det, han förrättade ju normalt barndop där dopbarnet var ett par dagar gammalt, nu var det en vuxen. Svaret han fick var att han skulle göra som vanligt.

Horsbrott och skilsmässoärenden hamnade också i domkapitlet, Kettil visade ett par exempel på hur det kunde gå. Det var inte enbart männen som kunde begära skilsmässa.

Polisarkiv är också en intressant källa med bl.a. fotos av brottslingar från slutet på 1800 talet och en bra bit in på 1900 talet. Utlänningskontrollen från 1917 då passtvånget återinfördes. Även ansökan om uppehållstillstånd finns i polisarkivet.

Bygglovsritningar från 1700 talet och fram kan man också hitta på Stockholms Stadsarkiv, hur utvecklingen av hemmen har ändrats genom tiderna.

Skolarkiv finns med uppsatser från elever och naturligtvis betyg från läroverken och flickskolorna.

Sociala arkiv från 1890 där man kan hitta mycket intressant. Strikt sekretess på 70 år från handlingens upprättande.

Stockholms Stadsarkiv har även en del förenings- och personarkiv förvarade.

Kommunfullmäktigas sammanträden från 1890 och fram finns på stadsarkivet, det ger mycket rolig läsning vad man har diskuterat på fullmäktiga sammanträden i forna tider.

Kettil visade även en intressant funktion på USB arkivet ”Rotemannen 3” som jag i alla fall inte kände till. Hur man kunde få fram vilka som var föremål för sociala åtgärder eller vilka som hade varit i klammeri med lagen.

För att besvara frågan i början: Ja visst finns det guldkorn i Stockholms Stadsarkiv!

Den 10 november var det Arkivens dag med mottot fest och glädje: Maria Landin berättade om en fest i Sorunda och Helene Skoglund om en fest på Nyköpings Hus.

Foto copyright © Helene Skoglund & Hans-Peter Stülten

I samband med Arkivens dag lördagen den 10 november inbjöd Nynäshamns släktforskarförening till två föredrag i Nynäshamns bibliotek. Maria Landin och Helene Skoglund berättade hur festligheterna kunde gå till i slott och stugor. Föredragen drog mycket folk och var uppskattade.

Marias Landins föredrag handlade om hur prästerna i Sorunda under 1700-talet styrde på vilket sätt man fick hålla fest i olika sammanhang. I samband med barndop fick kalaset inte vara överdådigt, utan bara för faddrarna och några få inbjudna gäster.

Bröllop hölls på söndagar efter att högmässan var avklarad och fick bara pågå i högst tre dagar så att det avslutades vid middagstid på tisdagen.

I samband med bröllop var mängden ”brännevin” starkt reglerad. På bröllopsdagens morgon var det tillåtet att ta sig en morgonsup. Sedan fick man ta ytterligare 3 supar i samband med måltiderna under dagen. De övriga dagarna var det endast tillåtet med 3 supar per dag.

Trots alla försök att begränsa festligheterna så berättas det om ett speciellt bröllop där brudgummen anlände till vigselakten i sällskap med 20-talet ”svennar” och efter honom kom bruden med ett 30-tal tärnor. Efteråt åkte hela sällskapet till en gård i Torp där festen fortsatte.

Helene Skoglund berättade om sin anmoder Brita Larsdotter som under senare delen av 1500-talet, genom ett antal tillfälligheter blivit utsedd till fatburshustru vid Nyköpingshus där hertig Karl, senare Karl IX, huserade. Som fatburshustru var hon chef för slottets hushåll och arbetsledare för pigor och annat tjänstefolk på slottet.

1592 skulle hertigen gifta sig för andra gången. Nu med en ung tysk adelsdam, Kristina av Holstein Gottorp. Till bröllopet var över 635 gäster inbjudna som både skulle bo och undfägnas under 10 dagar.

Av bevarade dokument vet man att det bland annat gick åt 71,5 oxar, 42 kalvar, 277 får, 710 hönor, 5 tunnor vetebröd, 116 gäss, 54 färska gäddor, 25 grisar, 50 flundror, 4014 ägg, 12 oxtungor och 4 kalkoner. Gästerna drack också 21 tunnor öl.

Man sköt fyrverkerier och ett engelskt teatersällskap svarade för underhållningen. Dessutom hade man stängt in några älgar på borggården, för en nordisk variant av tjurfäktning.

Helene berättade också att Sörmlands museum har en permanent utställning på Nyköpings hus om hertig Karl. Där ingår berättelsen om Brita, som en av de som arbetade på slottet. Vi fick också tips om boken ”Den skoningslöse”, skriven av Erik Persson, och som handlar om Karl IX. I bibliotekets datasal hjälpte medlemmar från Nynäshamns Släktforskarförening också besökare att leta efter sina anor, vilket uppskattades.

NSF

Den 9 oktober kom Patrik Larsson och berättade om vad man kan hitta i kommunarkivet, det var mycket spännande vad som fanns där.

Patrik Larsson Foto copyright © Helene Skoglund

Den 9 oktober hade Nynäshamns släktforskarförening besök av Patrik Larsson, Nynäshamns kommunarkivarie. Han berättade vilka skatter arkiven kan innehålla för släktforskare och hembygdsforskare.

Tekniken var inte riktigt med oss (vilket inte på något sätt var föreläsarens fel) så vi kom igång lite senare än tänkt, men sedan bjöds publiken på en mängd intressanta fakta och svar på frågor om arkivets spännande innehåll.

Det finns 800 hyllmeter handlingar i kommunens arkiv. Från det att de borgerliga kommunerna bildades år 1863 – och ibland ännu tidigare – har handlingar som rör samhällets inblandning i människors liv arkiverats. Det handlar till exempel om skolgång, fattigvård, nykterhetsvård, äldrevård och barnavård. Därför kan släktforskare hitta en hel del intressanta handlingar där.

– Här kan man hitta sådant som kan krydda historien om ens släktingar och göra att man kommer dem lite närmare inpå livet, sa han.

I skolarkiven kan man hitta examenskataloger med betyg, vitsord och anmärkningar. I vissa fall kan det i skolhandlingar finnas uppgifter som föräldrarna och till exempel få reda på deras yrke.

I fyrktalslängder, som användes till 1918, kan man se vilken röststyrka personer hade innan allmän rösträtt infördes. De som betalade inkomstskatt hade rösträtt i kommunalnämnden i kommunen och ju högre skatt man betalade, desto fler fylkar hade man. I Ösmo kommuns kommunalnämnd hade till exempel friherre Adlercreutz på Nynäs gods 7 000, berättade Patrik Larsson.

– Medan min farfars farfar på Yxlö hade 18. Det är intressant för det säger en hel del om hur det ekonomiska systemet såg ut på den tiden.

I röstlängderna kan man hitta annat.

– Här kunde jag till exempel se att min farfars farmor utnyttjade sin nyvunna rätt att rösta, första gången kvinnor fick gå till valurnorna och rösta 1921.

Kommunarkivet är inte digitaliserat, och kommer troligtvis inte att bli det. Det är alldeles för omfattande och det skulle bli jättedyrt. Men en egen sida på Nynäshamns kommuns hemsida ska arkivet få, berättade Patrik Lasson.

Det finns ingen forskarsal i arkivet, men vill man titta på några handlingar går det att ordna ändå. Är det så att man vet exakt vilken handling man vill se kan man till och med få kopior hemskickade. Just nu är Patrik är föräldraledig, så fram till årsskiftet är det till kommunens kansliavdelning man vänder sig.

Referat Helene Skoglund

Foto Copyright © Helene Skoglund