På månadsmötet i september höll Maria Landin ett mycket intressant föredrag om landsbygden i förvandling, illustrerat med gamla kartor så vi kunde se hur bl.a Sorunda har förvandlats genom århundranden.
”Äng är åkers moder” hette arkeologen och lokalhistorikern Maria Landins föredrag som startade Nynäshamns släktforskarförenings höstsäsong. Det var en resa i landsbygdens förändring genom tiderna från järnålderns ensamgårdar med släktens gravplats eller ”ättebacke” intill, via framväxande bondbyar med smala tegar till 1800- och 1900-talens större gårdar och odlingsenheter.
Uttrycket ”äng är åkers moder” grundar sig i ängens och åkerns beroende av varandra förr, förklarade hon.
–Ängens gräs var djurens föda under vintern och gödslet från djuren gav näring till odlingen. Ju fler djur man kunde hålla, desto mer kunde man också odla.
Berättelserna utgick från lantmäteriets kartor. Maria visade vackra kartor från trakten, bland annat från Källsta i Sorunda. Utifrån dem beskrev hon de olika ”skiften” som gjordes då man organiserade odlingsmarken på olika sätt. Några var solskiftet under medeltiden, storskiftet 1773 och laga skiftet 1870.
Från järnålderns ensamgårdar växte det under medeltiden fram byar där flera gårdar låg samlade. Jordtegarna var placerade utifrån hur gårdarna låg. I senare skiften organiserades markerna annorlunda.
–På kartorna från 1600- 1700- och 1800-talen syns hur både marker och gårdar förändras. Många kartor är också väldigt detaljrika med kvarnhjul och annat inritat, berättade Maria.
De ritade gårdarna har detaljer som avslöjar hur många familjer som bodde där. I ett exempel från Källsta syns fyra skorstenar eller ”rökar” på en av gårdarna. Det betydde att det bodde fyra familjer där.
–Jag rekommenderar verkligen att man använder lantmäteriets kartor i sin släktforskning, man får mycket information. Bland annat finns det så kallade förrättningsakter till kartorna där man kan se vilka människor som bodde i gårdarna.
När befolkningen ökade under 1800-talet – effekten av ”freden, vaccinet och potäterna” – behövdes mer odlingsbar jord. Man började då att dika ur sank mark. I Sorunda (som betyder ungefär ”det sörjiga hundaret”) dikades ”Dyarna” mellan Torp och Spångbro ur.
–Det började man med 1873, innan dess var det ett vattenlandskap där, helt annorlunda än i dag.
500 hektar åkermark skapades efter utdikningen. Det var tung lerjord, men tiden var mogen för att man skulle kunna bruka sådan jord; nymodigheten järnplogen gjorde det möjligt.
Under medlemsmötet gav även ordförande Hans-Peter Stülten en kort rapport från släktforskardagarna i Borås. Det hölls också ett extra årsmöte där föreningen valde en ny kassör, då vår tidigare kassör tvingades avsäga sig sitt uppdrag. Till kassör valdes Per-Olov Nilsson, ledamot i styrelsen, som kommer att inneha posten fram till nästa årsmöte under våren.
