Det var kartor och åter kartor i fokus när Lena Norberg från Lantmäteriet i Gävle gästade Nynäshamns släktforskarförenings medlemsmöte den 10 oktober.

Lantmäteriets tjänst Historiska kartor har många skatter för släktforskare, berättade hon.

– Ofta finns det tillhörande handlingar där det står namn och annan information som kan ge ledtrådar till hur folk levde på gårdarna förr.

De översiktliga kartorna visar stora områden med få detaljer, och de detaljerade kartorna visar mindre områden och – föga förvånande – fler detaljer. De detaljerade kartorna (med tillhörande handlingar som kan innehålla personuppgifter) finns mellan 1628 och 1928. De översiktliga finns även senare än så eftersom de inte innehåller några personuppgifter som behöver skyddas.

Lena Norberg visade exempel på många olika kartor. En från 1731 visade olika gästgiverier och hur långt det var mellan dem. En var en stadskarta över Södertälje stad. En annan var den ekonomiska kartan från 1953, som var den första som gjordes med hjälp av flygbilder. Där framgick det att centrala Nynäshamn vid den tiden faktiskt hade en hel del åkermark kvar.

Återkommande termer på kartorna är ”inägor” och ”utägor”. Lena Norberg förklarade att ”inägor” är åkrar, ängar och hus. ”Utägor” är skog och betesmark.

Kartorna finns ofta i två exemplar.

– När lantmätaren hade gjort sitt jobb fick varje by en karta som lades i bykistan. Den andra var en renritning som han skickade in till länskontoret för att få betalt för sitt jobb.

De tre stora skiftesreformerna i jordbruket syns tydligt i kartmaterialet under århundradena: Storskiftet, enskiftet och laga skiftet. Dessa jordbruksreformer gjordes för att gårdarna skulle kunna bruka sin jord på ett modernare sätt, och anledningen till att det gjordes tre reformer är att man gjorde förbättringar i dem över tid. Därför går reformerna lite omlott. Storskiftet gjordes 1749–1827. Men redan 1807–1827 startades parallellt enskiftet. Laga skiftet gjordes mellan 1828–1927.

Det var under laga skiftet som en del gårdar fick flytta och byggas upp på en annan plats. Gårdarna kom då närmare sina marker.

– Fanns det ingen frivillig så var det den med sämst hus som fick flytta.

Det var lantmätaren som avgjorde vem som ansågs ha sämst hus, och blev det en tvist om saken kunde man ta det till häradsrätten.

Råstenarna (eller råmärkena som det också heter) som i århundraden har markerat en fastighetsgräns, går att hitta i terrängen än idag. Det är fortfarande förbjudet enligt lag att flytta en råsten. Enligt den gamla nordiska folktron kunde den som flyttade en sådan också bli förvandlad till en lyktgubbe efter sin död, alltså en vålnad som med lykta i handen gick osalig och vaktade gränsen…

Helene Skoglund, för Nynäshamns släktforskarförening