Under vårt medlemsmöte den 12 november stod smedernas liv i fokus. Föreningens vice ordförande Sandra Wictorin som har mängder av smeder i släkten berättade om deras livsvillkor och om de egna förfäderna som har haft smedsyrket mellan 1683 och1830.
Åhörarna togs via en karta bland annat med till Gisslarbo bruk, Vedevågs bruk, Ramshyttan, Frövi bruk, Östanfors, Flodhammar och Skörvik. Här har Sandras släktingar på hennes farmors sida verkat som smeder, några med namnen Flodström och Ramström tydligt kopplade till bruken.
Smederna var högt uppsatta inom bruken och stod ofta näst i rang efter brukspatron. Uttrycket ”träskoadel” kanske någon har hört. Men smedernas roll var strikt kopplad till själva hantverket, de hade oftast inget ekonomiskt ansvar till exempel.
Det var ett otroligt tufft yrke och dödligheten inom yrkesgruppen var högre än till exempel hos gruppen torpare, berättade Sandra.
– Man kan se i de gamla handlingarna att det inte var ovanligt med synskador, hörselskador, lunginflammationer, brännskador eller att de miste händerna i olyckor.
Arbetstiderna vid masugnarna var hårda. Man arbetade tre timmar och sov tre, och så rullade det på.
– När vallonerna kom och införde en annan teknik med sitt vallonsmide kunde de arbeta i intervaller om fyra timmar i stället.
Förutom de erfarna mästarna med sina mästarbrev, utfärdade av statliga Bergskollegium, fanns mängder av yrkesgrupper vid bruket. För att bli lärgosse krävdes 3–8 års utbildning, för att bli mästersven ytterligare åtta år och mästare med mästarbrev kunde man bli efter ytterligare åtta år. Ofta gick sönerna i sina pappors fotspår och döttrarna gifte sig inom skrået och blev smedshustrur.
Sandra berättade om olika arbetsuppgifter på bruken som koldrängar och uppsättare, men också om olika specialiteter inom yrket som knippsmeder (smeder som arbetade vid en hammare där mindre föremål som spadar, liar, knivar smiddes), klensmeder (smidde bland annat hästskor), rörsmeder (vapen) och harnesksmeder.
Livet på bruket var tufft, och smeden hade många skyldigheter. Han kunde till exempel bli skadeståndsskyldig om han orsakade en brand. Men smederna och deras familjer kunde ändå ha ett visst skyddsnät. På äldre dar kunde till exempel mästersmeden få utföra enklare sysslor, som eldvakt, när en ny smed hade tagit över. Som en slags reträttpost. Och de smeder som hade livstidskontrakt på bruket kunde ha ett avtal där bruket blev underhållsskyldigt hans fru och barn om han skulle avlida.
Sandra avslutade med att visa en fin kniv som hennes son har smitt.
– Så kanske går det på något sätt i generna?
Nästa gång vi ses, för det sista medlemsmötet på det här året, är Nobeldagen den 10 december. Då blir det inte något föredrag – och inte heller frack och långklänning – men alla som vill tar med sig sin dator för en liten gemensam forskarstuga. Välkomna!
Helene Skoglund
