Den 12 november var det Arkivens dag. I Nynäshamns bibliotek var Nynäshamns släktforskarförening på plats och bland annat höll Maria Landin ett föredrag där hon tog åhörarna med till en fruktansvärd tid i Sveriges historia: Häxprocesserna på 1670-talet.

 Maria leder just nu ett projekt på Riksarkivet där hon skriver rent protokollen från den så kallade Trolldomskommissionen för att fler ska kunna ta del av dem. 

– Man kan ju fundera på vad som pågick. Det var en masshysteri som inte liknar något annat!

 

För att få ledtrådar till hur hysterin kunde uppkomma får man titta på flera fenomen. Till att börja med; i Gamla testamentet i Bibeln står det: “En trollkvinna skall du icke låta leva”. Annat som spelade in, var den utbredda vidskepelsen och de läkekunniga männen och kvinnorna. 

– De var ofta dugliga och kunde lindra och bota. Men var de trollkunniga och goda kunde de lika gärna vara trollkunniga och onda. De balanserade hela tiden på gränsen till att bli utpekade, sa Maria Landin.

 

Kyrkan hade huvudsakligen sett på den folkliga vidskepelsen med förakt under medeltiden. Men 1487 publiceras boken “Häxhammaren”. För att vara skriven av två munkar innehåller den förvånansvärt mycket sex. 

– Det är ett otroligt kvinnoförakt som syns. Och det är alltså två munkar som lever i celibat som skriver om kvinnors sexuella lidelse och hur de är “svagare” och mer benägna att falla för “lockelser”.

 

Fokus ligger på hur häxor upptäcks och hur man bekämpar dem på olika sätt. 

– Här läggs grunden till häxförföljelserna på 1600-talet.

 

“Det stora oväsendet” i Sverige pågick mellan 1668 och 1676 och startade i Älvdalen med att flickan Gertrud Svensdotter pekade ut Märet Jonsdotter som häxa. Hon blev det första barnvittnet, och trolldomsmålet mot Märet ledde fram till häxprocesserna i Mora.

– Det är fascinerande att läsa i protokollen vad barnen sa. Mycket är fokuserat på mat, och det kanske inte är så konstigt, om barnen var små hungriga stackare. Blåkulla liknade ofta ett stort bondkalas där man åt och drack, men allt var baklänges.

 

– Trolldomskommissionen tillsattes för att åka runt i landet och förhöra häxor. Det är intressant att se hur man under den här tiden frångick praxis. Man lät barn vittna, vilket man aldrig gjorde normalt, och man använde tortyr.

 

1675 började hysterin nå sin kulmen med händelserna i Torsåker i Ångermanland där en femtedel av alla kvinnor i Torsåkers pastorat brändes på bål i juni 1675.

 

1676 tillsatte kung Karl XI ytterligare två kommissioner. I Stockholm avrättades Malin Matsdotter “Rumpare-Malin” genom att brännas levande på bål. Hon var den enda som fick det straffet. De andra halshöggs först.

– Den 11 september 1676 fick det här ett abrupt slut. Då bröt flera av vittnena ihop och erkände att de hade ljugit av rädsla för att bli anklagade själva.

 

Flera dödsdömda räddades.

– Det här innebar att man inte längre kunde använda barnvittnen. Men ingen vågade ifrågasätta själva grundförutsättningen; nämligen föreställningen om att färder till Blåkulla ens kunde förekomma!

 

Omkring 300 personer avrättades under “Det stora oväsendet”. 

Helene Skoglund, Nynäshamns släktforskarförening