En artikel om järnbruk i Västernorrland av Christina Knutsson
Min släktforskning på min mormors mors anor har bl.a. lett mej till det inre av Västernorrland och till järnbruken där på 1700- 1800-talet. För några år sedan åkte vi runt till de gamla bruksmiljöerna som finns kvar efter Västanå bruk och Graninge bruk.
Framförallt Västanå gamla bruksmiljö är välbevarad och väldokumenterad som ett litet bruksmuseum. En vacker plats att besöka med Västanåfallet som har en fallhöjd på över 90 meter.

Västanåfallet
Vid både Västanå och Graninge har flera generationer av mina anfäder slitit som smeder från mitten av 1700-talet och drygt 100 år framåt. Vid bruket fanns flera olika slags smeder: Hammarsmed, spiksmed, plåtsmed, knippsmed och klensmed.
Hammarsmedens redskap var den stora stångjärnshammaren och härden i hammarsmedjan. I stångjärnssmedjan bearbetades det glödande tackjärnet dels i härden och dels under hammaren. Järnet blev på så sätt mjukare och smidbart. Processen kallades ”färskning”.

Stångjärnshammare
I smedjorna rådde en sträng hierarki bland arbetarna.
Mästersmeden ledde arbetet i smedjan.
Hammarsmedsmästaren stod överst på rangskalan bland alla smeder.
Hans närmaste man kallades mästersven. Denne måste vara lika kunnig som mästaren, eftersom de oftast arbetade i olika skifteslag. Hans lön var dock bara hälften av mästarens.
Längst ner stod kolgossen eller drängen som ofta började i smedjan när de bara var 10 – 12 år gamla.
Kunniga smeder var livsviktigt för bruket. Smederna såg som ”lite förmer” än brukets övriga arbetare. De var en slags proletär överklass och åtnjöt vissa förmåner och hade bättre betalt.
Men smedsyrket var mycket tungt. Risken för olyckor fanns hela tiden, t.ex. klämskador och ögonskador. De blev också ofta hörselskadade av bullret i smedjan.
Min mormors mormors morfar Mästersmeden Anders Göransson Granberg i Västanå får stå som exempel. När dottern Anna Greta föddes 1796 stod självaste patron Rothoff och hans hustru som dopvittnen. Då stod Anders högt i rang! När han dog år 1837 fanns han inskriven under ”Westanå fattighjon” – han var då blind sedan 11 år och var utfattig!
När smederna inte längre kunde arbeta var de inte mycket värda.

Graninge Bruk
Graninge bruk kom att bli Västernorrlands största järnbruk under 1700-talet. I slutet av 1600-talet anställdes brukets förste stålsmed Göran Tysk vars ättlingar i många generationer verkade som smeder i Graninge. Göran Tysk rekryterades troligen från något mellansvenskt järnbruk. Det fanns vid den tiden smeder med namnet Tysk i östra Värmland och västra Bergslagen. Kanske härstammade de ursprungligen från Tyskland?
Kuriosa: Men sjömalmen från Graningesjön som användes visade sig vara oduglig för järnframställning. Malmen som användes fraktades istället från Utö gruva i Stockholms skärgård(!) med segelbåt till Hammar (utanför Kramfors) vidare till Sollefteå med s.k. flodhaxe, och därifrån vidare till bruket i Graninge med häst. Eftersom det inte fanns vägar skedde transporten från Sollefteå till Graninge vintertid. Vägen genom skogen till Graninge kom att kallas ”Järnvägen” och användes i 200 år!
Verksamheten tog ordentlig fart 1749 när en kunnig tysk stålsmed vid namn Johan Angermund rekryterades till bruket. Denne Angermund kom då flyttande från Tyskland med sin familj till Graninge och har lämnat efter sig många ättlingar i Sverige.
Jag själv har flera kopplingar både till Tysk och Angermund.
Smedsläktena Tysk och Angermund återfinns även i den kände släktforskaren, Peter Sjölunds, anor och han har mödosamt kartlagt framförallt släkten Angermund från Tyskland. Inget lätt arbete! Släkten anses ha sitt ursprung från Burg an der Wupper i norra Tyskland.
Extra roligt för mej att visa för barnbarnen då två av dem har en tysk far som kommer från samma trakt. Cirkeln är sluten!
I mina egna anor återfinns bl.a. följande personer, som alla har kopplingar till familjerna Tysk o Angermund:
- Göran Göransson Tysk, Stålsmed i Graninge, 1650 – 1710
- Göran Abrahamsson Tysk, Hammarsmedsmästare i Graninge, gift m. Anna Margareta Angermund, ca 1720 – 1792
- Anders Abrahamsson Tysk, Mästersmed i Graninge, gift m. Maria Elisabet Angermund, ca 1725 – 1774
- Abraham Andersson, Hammarsmedsmästare i Graninge, ättl. Till Tysk och Angermund, 1758 – 1817
- Anders Göransson Granberg. Mästersmed i Västanå, 1764 – 1837, ”11 års tid blind”.
- Isak Granlund, Knippsmed i Västanå, gift m. sin syssling Anna Greta Granberg, båda härstammar från Angermund och Tysk i Graninge, 1794 – 1857.

Bild från Peter Sjölund