Av: Berit Görndt
Gelotte var under 1600-talet en relativt liten hammarsmedssläkt i Sverige. Desto större blev den på 1700-talet. Släkten har levt vidare till våra dagar och behållit sitt släktnamn.
FRANCHOIS GELOTTE[tabell 1] skriver kontrakt i Liège 1625-04-29 för fyra års arbete. Han kommer till Finspång, där han arbetar som räckare fram till årsskiftet 1627-1628. Därefter finns han inte i arkiven.
Mitt anfader i vallonträdet Gelotte är min farmors mormors farmors farfars morfars far.
Kanongjuteriet i Finspång (1700-tal). Bildkälla: Wikimedia Commons (Public Domain).
NICOLAS ”CLAES” GELOTTE
som är född ca 1605 i Vallonien i södra Belgien.är smältare vid Leufsta 1640-41, vid Västland 1642-44 och åter vid Leufsta 1645. Omkring 1650 är Nicolas [tabell 2] vid Bro Gård i Tierp nära Tolfta kyrka och deltar förmodligen i uppbyggnaden av Ullfors Bruk, som anläggs ca 1648-50.. Från 1654 är han åter i arbete vid Åkerby, där han själv som såväl hustrun avlider 1663. De har varit gifta hela den tid Nicolas förekommer. Barn i äktenskapet är Claudius och Cattlin, gift med Lorentz Mineur i Österlöfsta 1654.
Sonen till Nicolas är CLAES GELOTTE född omkring 1635, nämnd som Claudius Gilottia i Nordisk Genealogi
[tabell 3]. Arbetar som ogift vid Godegård 1656-1659. Han finns vid Åkerby Bruk 1662-1665, där han äktar Catlin (Noelsdotter) Nonne född 1640. Familjen flyttar 1665 till Hilleboda Bruk i Österlöfsta. Finns 1668-1680 vid Älvkarlebybruken för att 1681-1697 vistas vid Söderfors, där han är mästerräckare. Han begravdes i Söderfors 1702-06-08. Catlin begravdes 1708-08-09 i Söderfors..Tre barn upplevde vuxen ålder.
Clas [tabell 4]
Cathlin gift med Anders Johansson 1689-08-25, begravd 1704-11-06
Francoice kallad Franza född 1677 gift med Erik Jöransson Spit även han av vallonsläkt 1694-06-19 i Söderfors.
Död 1747-03-05. Franza och Erik Spit hade fem barn Brita, Katarina, Göran, Claes och Maria.
CLAS GILLOTTA [tabell 4] trolig son till Claudius [tabell 3] arbetar som smältare och stångjärnssmed vid Söderfors 1701-1735. Mellan 1694-1697 är Clas säkert den son som står uppförd i faderns mantal. Han är hela tiden gift med Margareta Persdotter Ekström. Vigseln sker i Österfärnebo 1700. Clas begravs 1742-06-06 i Söderfors och Margareta avlider 1755 i Tierp. De har tre vuxna barn som upplever vuxen ålder.
Annika Döpt 1703-09-28, gift med Per Lindholm 1727-12-29 i Söderfors. Begravd 1733-02-11.
Cathrina född 1713-03-26, gift med Bengt Mattsson i Hemmingsbo 1737-12-29 i Tolfta. Död 1779 i Tolfta.
Elena född 1716-02-26, gift med gästgivare Pär Andersson i Söderfors. Död 1788.
Min vallongren med anfader Nicolas och tre generationer stämmer bra med min kusin Runhilds man Evald Erikssons utredning och Nordisk Vallongenealogi. Första gången han nämns är 1640-1641 som smältare i Leufsta. Hur han och hans okända fru kom till Sverige finns det ingen notering om. Är hans födelseår ca 1605 så är han ca. 45 år då.
Franzas äktenskap med Erik Spit, även han från vallonsläkt gör att ytterligare tre generationer med vallonrötter finns
tills Anna Christina Claesdotter Spit gifter sig med Erik Jansson Wikström, kolare från Tierp. Min farmor Hulda* Maria Wikström född 1874-10-14 i Strömsbro gift 1895-03-02 med min farfar Johan* Wilhelm Alm, född 1869-10-11 i Karlskoga, är den sista personen i det ledet Wikström.
Det har spekulerats på sociala nedier att Francois är far till Nicolas, men enligt Kjell Lindblom, vallon 6, finns det ingen koppling mellan de båda.
Francoise Gelotte skrev ett fyraårigt kontrakt 1625-04-29 med Willem de Besche och Louis de Geer, som räckare i Finspång. Han var född ca 1590 i Vallonien och var då 35 år.
Källa: Nordisk Vallongenealogi 1480-1750 Del 1 sidan 249.
42-46 Kontrakt med Johan Lusset, Henri Couvreau, Bertrand Sporon, Thomas Couvreau, Hubert Clement, Pol Henin och Francoise Gelotte.
År 1625. efter vår Herre Jesu Kristi födelse, i månaden april den 29e dagern och i närvaro av mig nedan undertecknad allmän notarie och nedan nämnda vittnen, personligen insatte hedervärde Herr Henryck Pels, köpman och borgare i Liège, som i detta fall för talan för hedervärda Herrar Willem de Besche boende i Sverige och Louis de Geer
boende i Amsterdam, bägge två köpmän som ena part och Johan Lusset från Virelle nära Chimay och Henri Couvreau från Forges, nära sagda Chimay, bägge två smältmästare, med dem Bertrand Sporon, boende i Forges nära Chimay och Thomas Couvreau, deras drängar och Hubert Clement från Couvin och Pol Henin från Butonville nära Chimay bägge två räckare och Francois Gelotte från Momiegnes nära Chimay, dessa räckare som andra part.
I förhållande till det nämnda har de medgett att vara i tjänst hos sagda Herrar Willem de Bescche och Louis de Geer, för att tjäna dem i Sverige arbetande inom sina yrken, av en sammanlagd tid av fyra hela och på varandra följande år och som skall börja räknas vid deras ankomst till Sverige och när de skall börja arbeta inom sina yrken, för att utföra de arbeten som deras mästare eller deras anställda beordrar dem. Så att sagda Herrar Willem de Besche och Louis de Geer skall betala för varje lag av smältare och räckare för varje miljevikt* arbete utfört tre och en halv floriner (av kungligt brabanskt mynt) och till varje sagd arbetare som vinpenning** 120 floriner i brabanskt mynt, som ovan nämnts. Denna vinpenning skall utbetalas till deras hustrur och, som andel för Pol Henin till hans mor eller deras anställda och utsedda genom sagde Herr Henryck Pels eller när de har kommit till Holland eller tre eller fyra dagar efter deras avresa på plats i Namur.
Och de har lovat att starta sin avfärd i morgon den 30e eller sista dagen i april, och sagda Herrar Willem deBesche och Louis de Geer skall ge dem ersättning för alla sina utgifter till Sverige. När de anlänt dit och fortsatt sin tjänst för det första året och efter att detta gått ut, och om de ångrar sig, och vill återvända och sålunda lämna tjänsten hos sina mästare, så kan de göra det, dock utan att ställa sig i tjänst hos någon annan mästare i Sverige. I sådant fall skall sagde Herrar de Besche och de Geer också bekosta deras återresa till Liège och ersätta deras utlägg för kost. Men efter det första sagda året gått, och att de fortsatt och påbörjat sitt andra år, måste de fortsätta att tjäna sagda fyra hela år. Och deras mästare skall bestämma vad som skall vara deras abete och vad som skall räknas och ges till deras hustrur och mor till sagde Pol Henin, eller deras anställda eller utvalda åt var och en 50 brabanska floriner, var trejde månad, i mynt som ovan, åt dem skall detta avdragas och frånräknas deras mästare utöver deras hyra som de kan utkräva. Vilket sagde Henryck Pels har lovat att utbetala på plats i Namur.
Och har alla ärligt lovat iakttaga föreliggande kontrakt utan att överträda något på något sätt och har för detta pantsatt alla sina tillgångar, nuvarande och framtida, en för alla och var en för allt gemensamt, utlovandes att genom rättslig vite, ersätta ¼ genom snabbt genomförd utmätning och genom att avstå från vinstfördelning och genom återtagande av värdefulla tillgångar inom 14 dagar, och för möbler genom beslag och genom att avstå från alla förmåner och vinster mot de som de nämnda tjänat. Och efter det att de har anlänt till Sverige, om de skulle uppvisa frånvaro och förlora tid som skadar mästarna, skall deras lön hållas inne, som om de flytt arbetet. Och sagde Pels har lovat att genomföra det sagda med sagda mästare och de nämnda, i deras namn, i sin helhet på plats. Och har inför alla domare hink inde (ömsesidig) beslutats. Art och Robert de Castro, Henry och Herman Sauwier, Johan Rommin och alla andra inblandade i detta. Och alla andra har tagit del, var och en för sig solum et insilidum (ensam och solidariskt) på bästa och fullständigaste sätt. Detta är genomfört i hemmet hos sagde Herr Henryck Pels beläget utanför slottet *** i S:t Jan Babtiste församling i Liége år, månad och dag enligt ovan. Närvarande här Loren Vermer, Gilet Geris och Simon de Castro kallade och utsedda vittnen och jag Simon Jacobi, utsedd notarie.
Detaljerad information om kontraktet från Lars Hansén.
Enligt folkäkningen i Chimay 1616 kom Francois till Momignies från Liège, född ca 1590 i Vallonien.Han var från provinsen Hainaut i södra Belgien. Han bodde i närheten av Momignies och gift med okänd kvinna. Som smed smidde han det mjuka stålet som smältaren tog fram ur g jutjärnet. Alla valloner som bodde i närhedten av Liège färdades på floder till Amsterdam som var utskeppningshamn. Resan till Sverige beräknades till fyra dagar.
120 floriner var en engångssumma till familjen i Vallonien, 50 floriner till hustrun var tredje månad drogs av på lönen. Familjen i Vallonien följde med mannen efter fyra år om han bestämde sig för att stanna. Vinpengar betalades ut som kontanter i stället för kvantiteter vin, som betalades ut i Vallonien. Det var en form av bonus om arbetarna gjort väl ifrån sig och delades av arbetslaget.Pantsättningen var en form av säkerhet där arbetsgivaren ville gardera sig mot skador eller förstörd utrustning som skulle kunna uppstå. Det förekommer likalydande formuleringar i nästan alla kontrakt.
Som jämförelse kostade 1 tunna öl 3 Daler (1625) och en oxe 12 Daler (Lars O Lagerqvist ”Vad kostade det”? Historiska Media 2011, sidan 82). 3,5 floriner = 2,8 Daler, (1 florin = 0,5 Riksdaler = 0.81 Daler).
Miljevikt*= gammalt fanskt viktmått för järn, vinpenning** = del av lön i form av vin., ordet chester *** = slott
(Transkribering Robert Mattson och Lars Hansén 2013-02-22).
STORMAKTSVÄLDET
Det var under 1600-talet som Sverige var stort och mäktigt och regent 1625 var Gustav 11 Adolf. Han var son till Karl 1X och Kristina av Holstein Gottorp, barnbarn till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud, gift 1620 med
Maria Eleonora av Brandenburg och far till drottning Kristina. För eftervärlden är Gustav 11 Adol mest känd som den som grundlade det svenska stormaktsväldet, som skulle göra landet till en av Eropas ledande nationer.
Många såg Gustav 11 Adolf som en troskämpe då anledningen till ingången i kriget var att han ville främja protestantismen. Det fanns dock andra orsaker till att Sverige deltog i det 30-åriga kriget. Den som de allra flesta historiker hävdar är att Sverige ville kontrollera Östersjön då den tyskromerske kejsaren ville bygga en flotta, för att kontrollera och därmed begränsa Sveriges sjöhandel över Östersjön. Det var viktigt för Sverige att kunna ha kontroll över Östersjön, då landets, under den tiden största inkomst just kom från tull och handel.
Finspångs Bruk var i tre århundaden Sveriges största kanongjuteri
När Louis de Geer tar över industrin 1618 förde han med hjälp av Willem de Besche även hit mängder med valloner, som med kontrakt på bättre lön flyttade till Sverige. Invandringen av valloner ökar 1625, vilket gynnar järnhanteringen. De Geer lyckades vid sitt första år skeppa hela 13 fartyg från Norrköping med 827järnkanoner, 8 000 järnstänger, 8 577 harnesk och 10 000 kulor och granater. Finspångs kanoner har under åren märkts med LDG, F och Finspång.
Louis de Geer som blev svensk medborgare och adelsman, såg till att Finspångs Bruk kom att tillhöra hans ättlingar fram till 1856, då det såldes till förvaltaren Carl Ekman. Under 1870-talet fick Fnspångs Bruk för första gången en allvarlig konkurrent i Bofors Bruk, som också började tillverka kanoner. Man tillverkade inte enbart kanoner för svensk räkning utan man exporterade även till Danmark, Ryssland, Holland och Egypten.
REGALSKEPPET VASA
1 januari 1626 började förmodligen Vasa att byggas. År 1625 var trettioåriga kriget inne på sitt sjunde år och Sverige hade dessutom varit i krig med Polen hela 25 år. För att Sverige skulle kunna delta i det trettioåriga kriget behövdes en stark flotta. Gustav 11 Adolf (31) som då varit kung i 14 år gav därför order om att fyra skepp skulle byggas, däribland Vasa. Ordern gick till den holländske skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson och dennes bror som drev ”Stockholms Skeppsgård”. Eftersom man inte hade några ritningar på den här tiden låg det på byggmästaren att se till att skeppet fick sin rätta form. Det gick åt ca 1 000 ekar att bygga Vasa, som var ett så kallat Regalskepp, örloggsflottans största skepp och utrustad med 64 bronskanoner. Den totala längden inklusive bogspröt var ca 70 meter (i vattenlinjen 46,5 m) bredd 11,5 meter och vikt 1 300 ton. Stormasten reste sig 52 meter över kölen. Det fanns fyra däck. Övre däck, övre batteridäck, undre batteridäck och trossdäck.
Tilläggskontrakt till det fyraåriga originalet 42-46 från den 29 april 1625
På det första kontraktet som skrevs 1625 den 29 april finns sju valloner nämnda. På treåskontraktet som skrevs 1626 den 1 augusti finns tre av dem med Francois Gelotte och Pol Henin båda räckare samt Bertrand Sporon, smältmästare. De tre vallonerna får nu en högre status enligt följande i treårskonrtrakt ”Därför utbetalas genom Herr Willem, deras mästare, för varje mått miljejärn, av de nämnda arbetarna, lika mycket som för Henri Bonivier, Andri och Jacques, smältare, som vardera dagligen tjänar 30 Mark penningar som vinpengar för varje sagt år, lika mycket som de nämnda smältare och räckare fram till i dag”. Francois okända fru får fortsatt 50 floriner varje månad som frånräknas lönen. Det finns ingen information om eventuella barn i deras äktenskap.
De två parterna Willem de Besche, masugnsmästaren och arbetsteamet, hade en ömsesidig överenskommelse. Om något fel uppstår genom slarv av mästaren Willem de Besche att smedjan skulle upphöra att fungera eller att det var mästarens fel att matetrial eller leveranser inte skedde i tid till bruket, skulle mästaren betala till var och en av arbetarna 30 Penningar varje dag så länge som avbrottet varade. Samma överenskommelse gällde för arbetsteamet. Det bestämdes också en extra tid på tre månader för att avveckla deras affärer efter datumet den 1 augusti 1629. Citat från kontraktet ”Detta har färdigställts i mäster Willems hem i Finspång i närvaro av Henri Bonivier och Herr Jan Molaz boende i Stockholm och jag Mathi de Geer, som har skivit och signerat på parternas begäran”. Hur stor betydelse var det att två personer från Stockholm var närvarande och signerade kontraktet?
Ytterligare ett specialkontrakt skrevs med överskott i Willem de Besches hem i Finspång den 1 augusti 1626 till de tre vallonerna. Innehållet var så hemligt att om de skulle tala om för någon om vad som överenskommits skulle kontraktet inte gälla. Vad smidde deras masugnsmästare för planer tillsammans med dem? Det kommer eftervärlden aldrig att få veta. Kan det ha varit något krigsmaterial, som snabbt skulle färdigställas till Regalskeppet Vasa?
Vad hände med Fancois Gelotte? I Nordsk Vallongenealogi finns endast omnämnt att han inte finns i arkiven efter årsskiftet 1627-1628. Hade någon olycka hänt i deras smedja, skulle det förmodligen ha skapat rubriker, även på den tiden. Francois okända fru blev kvar i Momignies i distriktet Chimay.
REGALSKEPPET VASAS JUNGFRUFÄRD DEN 10 AUGUSTI 1628
Det var en vacker dag och många människor hade samlats på kajen nedanför Stockholms slott, där Vasa låg. Skeppet var verkligen ståtligt med sina sjuhundra skulpturer, där vissa gnistrade av guld och starka färger. Det nybyggda och praktfulla örlogsfartyget Vasa skulle börja sin jungfrufärd mot Polen, där Gustav 11 Adolf och den svenska armén befann sig. Vasa skulle segla från Stockholms hamn till Älvsnabben, där de skulle vänta på närmare order. Först bogserades hon mödosamt utmed Skeppsbron till Tranbodarna strax öster om nuvarande Slussen. På eftermiddagen sattes segel och skeppet började sin färd längs södra bergen. När de kommit ut på öppnare vetten mitt för Beckholmen slet en kraftig vindby tag i de hissade seglen så att skeppet krängde till. Hon reste sig dock igen för att i nästa sekund falla ned på babords sida. Vattnet började strömma in genom de öppna kanonportarna och hon sjänk snabbt, katastrofen var ett faktum.
Orsakerna till att Vasa förlister var många men att konstruktionen var instabil är klarlagt. Sjöduglighet och säkerhet fick stå tillbaka för prestigetänkande och slagkraftighet. Troligen var det 150 män och kvinnor ombord när skeppet sjönk och man tror att mellan trettio och femtio människor miste livet. Med på skeppet fanns också släktingar och vänner till de människor som slulle arbeta på skeppet. De skulle inte följa med hela vägen till Polem utan kliva av vid Vaxholms fästning för att åka tillbaka till Stockholm igen. Skeppsbyggaren Henrik Hybertsson fick inte tillfälle att se det ståtliga Regaslskeppet Vasa färdigbyggt och dessa korta jungfrufärd, han avled 1627.
Vasaskeppet var en imponerande krigsmaskin
Det var med all säkerhet Finspångs Kanongjuteri, ledande på den tiden, som tillverkat Regalskeppet Vasas krigsmateriel. Vasa byggdes med 72 kanonportar, men när hon seglade ut hade inte alla kanoner hunnit bli färdiga. Det fanns 64 bronskanoner, av vilka 48 stycken (24 pundare) på de två täckta genomgående batteridäcken. Totalt fanns det här 56 kanonportar varav åtta saknade kanoner som inte levererats. Högst uppe på skeppet, på övre däck, fanns det sekundära artelleriet som bestod av lättare kanoner och hakebössor (ett slags minikanoner som fästes på relingen och användes för att skjuta skrot och hagel mot fiendebesättningen och soldater). Trots de saknade kanonerna var Vasa med sina kanoner ändå sin tids mäktigaste krigsskepp vad gällde eldkraft.
Willem de Besche 1573-1629
Han var en byggherre och bruksarrendator född i Liège i Vallonien, södra Belgien, invandrade via Antwerpen till Nyköping 1595. Han var byggmästare på Nyköpings slott 1604-1609 och blev inspektor över järnbruken i Södermanland 1610. Han var med om att förnya den svenska bruksnäringen. Ttillsammans med Louis de Geer arrenderade han Finspångs Bruk, Österbybruk, Lövstabruk och Gimo Bruk. Det var han som anlade Finspångs kanongjuteri, som blevSveriges ledande. Willem de Besche avled den 10 februari 1629 (blev 56 år) vilket gjorde att det saknades några månader till den 1 augusti 1629, när de skrivna kontrakten skulle ha avslutats av alla parter.
Varje år på tjugondag Knut, den 13 januari, firas Knutmasso i Gimo****, Det är som en karneval, där de som tillverkar masker och andra detaljer visar upp dem när de tågar längs Bruksgatan. Vissa säger att vallonerna tog traditionen med sig, när de kom till Sverige på 1600-talet.
Att följa historiens vingslag
Stormaktstiden varade i 100 år från början 1600-talet till början 1700-talet. Trettioiåriga kriget, som från början var ett religionskrig varade mellan 1618-1648. Gustav den 11 Adolf blev en skicklig fältherre, som avled, när han träffades av kulor en dimmig dag den 6 november 1632 i slaget vid Lûtzen.
Stort tack
till min kusin Runhilds man Evald Eiksson då boende i Gimo och hans noggranna utredning, tack vare den har jag fått vetskap om mina vallonska rötter. Det är min gren Gelotte hammarsmeder, som blivit större under 1700-talet i norra Uppland enligt Nordisk Vallongenealogi. Jag har fått nyttig information av Stig Geber, Rötterbokhandeln, som känner till vallonätten Gelotte i norra Uppland mycket väl. Han har meddelat att i stamtavlan Nicolas ”Clas” Gelotte finns mer än 3 000 ättlingar (2021). I stamtavlan för Eik Spit finns 836 ättlingar (2021).
Stort tack även till Kjel Lindblom för upplysningen att Francois inte är Nicolas far. De har ingen koppling till varandra, vilket också Stig Geber bekräftat. Till Lars Hansén för att jag fick tillgång till Francois Gelottes alla kontrakt och kompletterande informationer. Mycket intressant och läsvärt
© Berit Görndt
Källor: Stormaktsväldet på 1600-talet och Finspångs styckebruk
Vasa broschyr från Vasamuséet.
**** Muntlig information av Håkan Karlsson, Skärplinge
