Nu vill jag berätta om min farfars mormor som blev dömd på första resan för stöld

Författare: Sandra Wictorin.

Hon hette Stina Svensdotter Sandberg och var född 21 oktober 1790 i Bosgården, Skalrike, Odensåker. Döpt den 22 oktober 1790 i Odensåkers kyrka i Skaraborgs län.

 

Hennes föräldrar hette Sven Svensson och Ingri Magnidotter.

Stina växte upp i Bosgården och levde där fram till 1815 då hon var 25 år. Det står inget i kyrkoböckerna hur hon var som människa, utan där står det att kunde hon läsa och kunde sin katekes utantill.

År 1815 flyttar Stina till Perstorp i Varola, 1817 flyttar hon till Stora Kråkhult i Ransberg. Levde där mellan 1817-1819. Under år 1817 träffade hon sin blivande make, Magnus Sandberg som arbetade på gården som dräng. Magnus flyttade ifrån Stora Kråkhult år 1817 till Kopparkulla. De måste ha fattat tycke för varandra för den 14 januari 1820 gifter de sig i Ransberg. De var nog tvungna att gifta sig för barn kommer, den 25 juli 1820, en flicka som fick heta Stina Lotta, därefter kom Johanna 13 april 1823, Maria Stina 5 april 1827 och till sista Anna Cajsa 3 augusti 1830, som är min farfars mor.

Familjen levde i ett torp som hette Blombacka i Ransbergs församling.
Magnus avlider 25 maj 1843 i Blombacka. Dödsorsaken var bröstvärk, han blev 61år.
Stina blir då torparänka och fortsätter bo i Blombacka med barnen, svårt att försörja sig och barnen.

År 1852 blir Stina dömd för stöld i första resan. Domen går att läsa i Valla tinglag
1852 12 juli paragraf 297.

Stölden stod inte Stina för, utan en ”väninna” som hette Lena Bergsten. Vart de hade träffats vet jag inte och inte varför. Det skilde 18 år mellan dem och år 1852 var Lena Bergsten 44 år och Stina var 62 år gammal. Lena Bergsten hade varit på gårdar och stulit olika sorters garn, som skekteblågarn, färgat ullgarn mm, samt en silvertesked.

Vad gjorde då Stina? Jo, hon förvarade tjyvgodset, fast hon visste att det var olagligt och åkte dit för häleri.

Lena Bergsten fick krypa in i Länsfängelset i Mariestad i sju dagar på vatten och bröd.
Stina fick sitta i samma fängelse i sex dagar på vatten och bröd. Vattnet kunder vara skämd och brödet mögligt. Det var inte lätt att vara inlåst där.

Mariestads fängelse byggdes mellan 1842-1848. Sysselsättningen under 1800-talet var främst klistring av tändsticksaskar och beredning av drev.

Vad hände med barnen?

Johanna flyttar hemifrån redan 1838, Maria Stina flyttade 1845 och Anna Cajsa flyttar 1848 De som bor kvar i Blombacka år 1852 är Stina och hennes dotter Stina Lotta med sina två oäkta söner.
År 1857 var familjen inhysingar på socknen, alltså levde på undantag och var fattighjon.

Stina avlider 14 oktober 1860 i Blombacka av en ålder på 69 år 11 månader och 23 dagar. Det står ingenting i dödboken orsaken till hennes död.

Stina blev begraven i Ransbergs kyrkogård den 23 oktober 1860.

Författare: Sandra Wictorin.