Text och foto Susann Colbing

Jag har varit intresserad av släktforskning så länge jag minns. Det yttrade sig på flera sätt – jag lyssnade gärna på min pappas historier om släkten och fick honom att göra ett släktträd (som jag hade mycket nytta av när jag äntligen började med släktforskning). Jag var fascinerad över det tjocka fotoalbumet som min mormor och morfar hade och ville veta vilka det var på fotona. Fick min mamma att skriva ner några namn.

När jag började släktforska för några år sedan så var det flera pusselbitar som föll på plats av det jag hade hört som barn, det fina släktträdet som pappa hade ritat och namnen i fotoalbumet.

På min pappas sida fanns det dock fortfarande hål. Jag fick fram ett släktträd med Fader okänd i tre generationer av pigor. Min pappa visste aldrig vem hans morfar var. Hans mormors far var också okänd och även hans mormors morfar.

Skulle jag kunna leta reda på någon av dem? När jag fick chansen att göra ett DNA-test så tog jag den. Hade inte riktigt klart för mig vilken taktik jag skulle använda, men bestämde mig för att skriva upp de möjliga fäder som fanns i min pappas mormors närhet när min farmor blev till.

Det fanns sex stycken möjliga fäder enligt böckerna. Kunde jag ha sådan tur att det var en av dem? Jag började släktforska på dessa sex män. Två av dem hade inte gift sig och hade inga kända barn, så om det någon av dem skulle det ta stopp här. Men fyra återstod och jag la in deras släktträd i mitt program där jag har mitt släktträd. Taggade alla med rubriken ”Utredning Fader okänd” och fortsatte sedan med att analysera mina DNA-matchningar. Tiden gick.

Torsdagen 26 augusti 2021, på dagen 25 år sedan min pappa gick bort.
Jag sitter med mina DNA-matchningar och hamnar i Snavlunda, Örebro län. Klickar på en av knapparna i mitt program för att kolla om där finns några dubbletter.
Vips står det Carolina Pehrsdotter född 1828 i Snavlunda. Tar fram de två dubbletterna och den ena är taggad med ”Utredning Fader okänd” och den andra är anfader till en av mina DNA-matchningar. Jag tror knappt det är sant. Det tar en liten stund innan jag samlar mig och rotar vidare.

En helt ny gren i trädet kommer på plats med många nya släktingar.

Carolina Pehrsdotter och Johan Andersson fick sex barn. Två emigrerade till Nordamerika omkring 1890, en dog när han bara var två år och en av sönerna dog ogift i 30-årsåldern. Två av barnen som bodde kvar i Sverige gifte sig och fick barn.

Sonen Carl Johan Johansson gifte sig ung. När hans fru dog i samband med att deras son föddes arbetade en period som dräng där min farmors mor arbetade som piga. Min farmor föddes och Carl Johan gifte om sig året därpå med en annan kvinna och fick sex barn.
Carl Johan hade en syster vars ättlingar har DNA-testat sig och det är jag så tacksam för! Har hittills hittat två DNA-matchningar till hennes ättlingar.

Och hur gick det sen för min pappas mormor och mor?

Min pappas mormor förblev ogift piga och fick lämna bort alla sina tre barn som hon fick. Min farmor växte upp som fosterbarn till ett par som hade mist alla sina tre barn i TBC. Mannen i huset hade en brorson som brukade komma och hälsa på. Min farmor och han blev kära, gifte sig och fick 8 barn tillsammans.

Farmor Johanna med ett av sina barnbarn i knät Här firas hon på sin 60-årsdag.

Text och foto Susann Colbing