Att resa är att leva!

Text & foto © Hans-Peter Stülten

Ja det skrev H.C. Andersen en gång i tiden, han tyckte mycket om att resa och gjorde även åtskilliga, bl.a. en lång resa i Sverige som han skrev en bok om, jag kom över boken för många år sedan och läste den nyligen. Den är inte alls så ointressant att läsa även om det är många år sedan den blev skriven.

Nå, det var inte H.C. Andersen detta skulle handla om, det var om släktforskning.

Jag har tidigare skrivit om att se över sin forskning tid efter annan, kan det vara något nytt man har missat innan, eller kan man ha gjort fel? Ja kan det vara grenar man inte har forskat på som kanske kan vara intressanta.

I vintras gjorde jag just det och hittade nya släktingar, företrädesvis i Danmark men även ett par stycken här i Sverige.

Detta var en medverkande orsak till att jag ville göra en längre resa till Danmark i år, jag ville hälsa på de nya släktingarna, och även på några gamla som jag inte har sett ett par år eller mer.

Jag ville även fira Sankt Hans i Danmark, alltså midsommar, något som i Danmark alltid firas den 23 juni på kvällen med en stor brasa där det har placerats en häxa på toppen, hon skall flyga till Blocksberg i Tyskland. Man sjunger även Holger Drachmans midsommer sång ”Vi elsker vort land” medan brasan brinner ut.

En av dessa nyfunna släktingar var jag speciellt nyfiken på att träffa, han tillhörde nämligen en gren av släkten jag inte alls hade haft kontakt med innan, vare sig i forskning eller fysiskt som barn och ung i Danmark.

Min mormors far var gift 2 gångar, den första hustrun dog relativt ung efter att ha fått två döttrar, den ena av dessa dörrar emigrerade till USA, och den grenen har jag haft kontakt med, den andra hade jag ingen kontakt med alls, det hade jag fått i vintras.

Som ni kan förstå är min mormor från hennes fars andra gifte, och sykonen i det giftet har jag känt hela min barn- och ungdom, besökt dem och deras barn.

Men allt det där kommer det mera om längre nere i texten, vi börjar lite närmare Nynäshamn nämligen i Malmö.

Min morfar var en Malmö påg, hans mor fick honom u.ä., men jag har forskat ganska flitigt på hennes släkt. Hans mor var yngst i en barnaskara på 6, jag har i stort ganska bra koll på alla dessa efterkommande av dessa 5 syskon, flera av dem har jag pratat med i telefon och några av dem har jag även mött. Ja en av dem är skådespelare som syns ibland på TV, företrädesvis i roller där han skall spela en lite osympatisk tuffing på gränsen till kriminell. Men han är faktisk väldigt trevlig att prata med, bor inte så långt från Nynäshamn.

Min morfars mor, Hanna Larsson, hade väldigt bra kontakt med sin närmaste storasyster, det var 5-6 år mellan dom och de övriga syskon var betydligt äldre. Bengta, som hon hette, var gift med en ärkebov som stack från familjen efter att ha fått 5 barn. Nå ett barnbarns barn, till Bengta, Britt, fick jag kontakt med för något år sedan, Lotte och jag har besökt henne och hennes make flera gångar när vi har varit i Malmö.

Men jag har i min genomgång av forskningen under vinteren, kommit över annan efterkommande från denna skara syskon till min morfars mor. I tidigt i vår eller sent på vinteren, kommer inte ihåg vilket, ramlade jag över en trio syskon i Malmö, alla tre barnbarnsbarnbarns barn till en av Hannas äldre bröder. Jag tog kontakt med en av dem och vi avtalade att det kunde vara roligt att träffas när jag kom till Malmö.

Så när jag kom till Malmö skulle jag besöka Britt och samtidigt skulle två av dessa syskon komma på besök så vi alla fyra kunde träffa varandra.

Släkten i Danmark

Det var ju dessa nya och gamla släktingar i Danmark jag skulle hälsa på så jag återgår till ämnet.

Först var det ett par trevliga familjebesök, Lottes brorson i Vipperöd vid Holbæk och min mors kusinbarn, Jens, som bor med sin sambo i Kollund strax norr om gränsen till Tyskland.

Jag stannar lite där eftersom jag medan jag var där fick jag besök av mitt kusinbarn, Margit, som bor i Tyskland sedan många år tillbaka, hon hade sin son, Jan, med som är jämnårig med Lottes och min äldsta son. Vi hade en trevlig eftermiddag med mycket snack om familjen och släkten, plötsligt sa Margit: ”Men jag är ju också i släkt med Jens”. Det är hon också, fullkomligt riktigt, hon hade bara ingen aning om det. Hennes mormor var min mors syster och Jens farfar var min mors och Margit mormors morbror, så visst var Margit och Jan i släkt inte bara med mig men även med Jens. Hennes mor hade bara aldrig pratat om den delen av familjen.

Efter några dagar gick resan tillbaka till Själland igen, nu skulle jag hälsa på nya och gamla släktingar där.

Första stoppet var hos Bent Lauridsen i Sorö, det var den gren jag inte alls hade någon koll på innan jag började gå igenom det i vintras. Bent hade skickat mig en mycket trevlig samling erinringar hans morfar hade skrivit om livet som småbrukare och arbetare under första halvan av förra århundradet. Det roliga i sammanhanget är att Bents morfar och min morbror måste ha känt varandra. De var båda aktiva inom samma politiska parti, Socialdemokraterna, i samma område av Själland och hade båda olika kommunala och fackliga förtroendeuppdrag. Det är Bents mormor som är länken till mig genom min mormors farfar. Vi hade en trevlig eftermiddag med familjesnack, bl.a. berättade Bent att hans dotter plötsligt hade upptäckt att hennes granne var släkt, något som jag snabbt kunde bekräfta.

Resan går vidare mot nya mål och släktingar.

Jag skulle besöka Lise och Ole. Lise är änka efter en annan av min mors kusiner, Oluf, och Ole är hennes sambo. Där skulle jag ha husvagnen några dagar medan jag körde runt till andra släktingar och naturligtvis även njöt sommaren och gästfriheten. Även detta besök gav lite överraskningar som jag skall berätta mer om lite senare.

Jag besökte ett par nyfunna släktingar, inte speciellt avlägsna till mig, båda två kusinbarn så deras far respektive mor har jag ju känt/känner.

När jag var på besök hos den första av dem, Anne, kom min kusin Asta på besök, hon är mor till Anne. Vi satt och pratade släkt i största allmänhet, jag kompletterade min forskning med det Anne kunde berätta om sin make och deras barn. Plötsligt sa Asta att hon som barn och ung ofta hade kommit på besök hos Olufs föräldrar. Jag frågade naturligtvis varför och hon sa då att hennes mor var systerdotter till Olufs mor. Det lät ju spännande, det hade jag ingen aning om, det framgår inte av den släktsbok jag har från -70 talet.

Så när jag kom tillbaka till Lise och Ole igen skulle jag naturligtvis fråga om det var något de visste något om. Det var det i allra högsta grad. Så jag fick plötsligt namnen på en syskonskare som jag nu kunde börja forska på. Oles mormor tillhörde även denna syskonskara. Så på kvällarna satt jag och letade upp information i danska Rigsarkivets kyrkoböcker och databaser.

Ett annat kusinbarn jag skulle besöka var Kurt, han är son av en annan numera avliden kusin till mig. Han tog kontakt med mig i våras och undrade om jag kunde lösa en liten gåta: Enligt ett envist rykte i familjen skulle hans mormor vara hittebarn. Jag fick all information han hade, och kunde reda ut att hans mormor var född på Den kgl. Födselsstiftelse i Köpenhamn, hennes mor hade inte uppgett vara sig sitt eller faderns namn. Hon var fosterdotter hos en småbrukarefamilj till hon blev vuxen. Födselsstiftelsen hade samma funktion som Allmänna BB i Stockholm och startade i stort samtidigt som Gustav III utfärdade sitt s.k. ”Barnamordsplakat” orsaken var även den samma, man ville förhindra att dessa ogifta mödrar tog livet av sina spädbarn. De kunde där föda anonymt utan att uppge vara sig sitt eller barnafaderns namn. Institutionen är i dag en del av Rigshospitalet.

Det började efterhand vara dags att sätta kursen mot Sverige och Nynäshamn igen, men först skulle jag hälsa på hos Lottes systerson John och hans hustru Anette. Även där kom vi att prata släkt och jag plockade fram lite information om Anettes familj hon inte kände till. När jag kom hem fortsatte jag med det och fick efterhand fram en hel del om familjen. Hennes far skilde sig från hennes mor då hon var ganska liten så Anette kände inget till hennes fars sida av familjen. Nu har hon lite mer.

Sedan var den resa slut och jag körde hem till Nynäshamn igen med ett kort stopp i Malmö för ännu ett besök hos Britt och Kyösti.

Syftet med denna text.

I släktforskningen stöter vi ständigt på nytt och nya släktingar, går vi bakåt är det ju oftast avlidna, men går vi framåt är det ju ofta nulevande. Jag har som vana att ta kontakt med dessa nulevande släktingar, i mer än 90% av fallen blir de glada och vill veta mer. Jag skriver ut en sammanställning från mitt släktforsknings program och skickar till dem. I många fall kommer vi överens om att träffas när vägarna kommer förbi, det blir ofta till trevliga stunder. Så stöter ni på nulevande släktingar, ta kontakt med dem skicka dem information om hur ni är i släkt.

Text & foto © Hans-Peter Stülten