Eva Wassén Eriksson berättade om den fascinerande Clotilde von Höpken.
Den 14 april hade vi författaren Eva Wassén Eriksson från Åmål i Dalsland på besök. Hon berättade om sina efterforskningar kring den spännande och lite gåtfulla adelskvinnan Clotilde von Höpken, ett arbete som resulterade i boken “Clotilde – i en ädel dams fotspår”.
Det visade sig att Clotilde von Höpken i det fördolda gjorde mycket gott, både under sin livstid och efter sin död genom generösa donationer.
– Hon ville verka men inte synas. Clotilde försäkrade sig till och med om att inga dokument om henne skulle finnas kvar efter hennes död, berättade Eva Wassén Eriksson.
Hur hon ändå lyckades lägga pusslet Clotilde återkommer vi till.
Clotilde von Höpken föddes år 1850 på Bogesunds slott i Vaxholm norr om Stockholm. Hennes far, som också var född där, var hovmarskalk och tillhörde de mest förmögna i landet. Familjen umgicks i hovet och med andra adliga i landets toppskikt och Clotilde förväntades förstås gå på baler och så småningom gifta in sig i en annan passande familj.
– Men det ville hon inte. Hon var inte alls intresserad av att gå på baler, hon ville inte gifta sig och hon förvaltade sina pengar själv, berättade Eva Wassén Eriksson.
Däremot ville Clotilde ha en familj. Därför tog hon sig an fosterbarn, alla flickor, under många år. Totalt hade hon 17 fosterbarn som hon försörjde, bekostade utbildningar för och stöttade genom livet.
– Många av dem kom från riktig misär. Det yngsta barnet hon hade var fött 1923.
Just fosterbarnen är också nyckeln till både varför Eva Wassén Eriksson började intressera sig för Clotilde, och hur hon trots allt kunde få fram så mycket information om henne.
– Jag hade en arbetskamrat vars svärmor var ett av Clotildes fosterbarn och hon beskrev henne som en så fascinerande kvinna, så jag blev nyfiken. Jag började att söka information om henne och sen var jag fast! Ja, ni vet ju hur det är, eftersom ni är släktforskare.
Nästan alla av fosterbarnen hade redan gått ur tiden när Eva började forska, men i många av familjerna fanns brev bevarade som hon fick tillgång till. Men en av fosterflickorna fanns faktiskt kvar i livet och kunde berätta om Clotilde – hur hon reste, hur hon umgicks i intellektuella kretsar, hur hon var skicklig på att känna av strömningar i samhället och därmed ta kloka ekonomiska beslut.
– Hon beskrivs också alltid som en snäll, generös, viljestark, självständig person som ville göra gott. En fascinerande kvinna som gjort mycket gott, men som gått under radarn.
Eva Wassén Erikssons forskning finansierades genom ett kulturstöd från Riddarhuset, som är en av de institutioner som än i dag disponerar delar av Clotildes förmögenhet. En annan Clotilde-stiftelse är knuten till Ersta diakoni — och gör gott än i dag.
Efter att Clotildes föräldrar hade dött tog brodern Nils över Bogesund. Men han misskötte sin ekonomi grovt och slottet stod till slut och förföll. Brodern gjorde också mycket annat som systern Clotilde inte tyckte om – gifte sig med en aktris, till exempel!
– Därför skulle han aldrig få ärva några av hennes pengar, bestämde hon.
Clotilde dog 1934 och bodde då i Göteborg.
