Bengt Herrman. Foto: Privat
”I emigranternas fotspår” var ämnet för höstens andra medlemsmöte i Nynäshamns släktforskarförening. Föreläsare var Bengt Herrman, vykortssamlare från Göteborg, som har specialiserat sig på emigrantvykort skickade från Amerika till Sverige. Han har även besökt Hull och Liverpool för att på plats studera emigranthistoria. I sitt föredrag lyckades Bengt Herrman levandegöra den strapatsrika resan från Göteborg till New York.
Den stora emigrationsvågen pågick från 1840-talet till in på 1920-talet och totalt emigrerade ca 1,4 miljoner svenskar, 25% av befolkningen! Många blev vykorten som skickades till familjen i Sverige. Vykorten tjänade också som inspiration för familjemedlemmar att följa efter och vissa vykort var ganska förljugna propagandakort.
80% av emigranterna valde att resa från Göteborg till Hull i England och vidare från Liverpool till New York. Nuvarande Postgatan i Göteborg var den stora emigrationsgatan i Sverige. Den gick från järnvägsstationen i Göteborg ner till tullhuset vid ”amerikapiren”. Där fanns som mest 10 – 15 emigrantagenter samlade. Resenärerna måste vara på plats minst 2 dagar innan avresan för att lösa ut sina biljetter och pollettera sitt bagage.
De flesta reste i 3:e klass. En biljett kostade år 1900 en årslön för en vanlig arbetare. Oftast var det män som reste i början av emigrationsvågen och på slutet mer kvinnor. Kanske hade då männen skickat hem pengar till resten av familjen för att de skulle följa efter.
Varje fredag kl 13 avgick en av Wilson-linjens båtar från Göteborg, från 1904 ångaren Calypso. Två dygn senare angjorde skeppet hamnen i Hull, England. Det var vanligt att 3:e-klasspassagerare blev sjösjuka under båtresan då de trängdes ihop som boskap. De få som reste i 1:a och 2:a klass hade däremot en lyxig tillvaro med fina matsalar och t.o.m. ett gym med instruktör! Många skickade vykort från England med gripande farväl till sin familj som de kanske aldrig mer skulle återse.
I Hull slussades de in i en särskild väntsal för emigranter för att inte blandas med andra resenärer! Ibland fick de övernatta på emigranthotellet. Efter max 48 timmar väntade sedan en 3 – 4 timmar lång tågresa till Liverpool. En del resenärer berömde det vackra engelska landskapet medan andra mådde dåligt av damm och rök.
I Liverpool fanns ett 10-tal hotell för emigranter. Här kunde de få vänta i 8 – 12 dagar. Flera emigranter dog också under väntetiden av olika orsaker. Det var ofta kaos vid kajerna. Resan till New York kunde sedan ta ett par veckor.
I New York var Ellis Island ankomstplatsen för de flesta. Här gjordes en bedömning om de var välkomna in i landet. Man tittade på formella handlingar, bedömde hälsan och möjlighet att kunna försörja sig. Ca 1% av skandinaverna var inte välkomna och skickades hem igen på rederiets bekostnad! De allra flesta var alltså betrodda.
De som sedan lyckades skapa sig en bra tillvaro i Amerika skickade gärna hem vykort i form av fotografier på sitt nya liv och sin familj. Endast ett fåtal skickade hem vykort där de skriver att de inte mår bra. Av de som emigrerade kom ungefär 200 000 tillbaka till Sverige igen.
Tyvärr finns idag inte många spår efter emigrantepoken kvar i Göteborg. Emigranternas hus var ett emigrantmuseum beläget i det gamla tullhuset på Packhuskajen. Trots många försök att rädda museet tvingades det stänga 2021 pga ökade hyreskostnader och minskade anslag. I Växjö finns däremot Utvandrarnas hus, där det bl.a. finns ett gediget arkiv över amerikabrev, dagböcker och fotografier.
Nästa medlemsmöte är den 11:e november då ämnet är DNA-forskning.
Christina Knutsson, Nynäshamns släktforskarförening
Alla våra arrangemang sker i samarbete med
