Söderstugan. Foto: Privat
Jag flyttade till Söderstugan med min familj när jag var 11 år. Vi hade hyrt några somrar tidigare men nu blev det året runt.
Söderstugan var ett torp under Ogesta. Nu fick vi känna på hur det var att bo på landet. Det fanns ingen el, inget vatten men utedass. Jag började skolan efter jul i femte klass. Skolan låg nedanför Tallbackaskolan. Nu är den privatbostad.
På den tiden fanns inte så många barn i Ösmo så jag fick gå tillsammans med sexorna. Jag blev genast god vän med Gerd. Det kändes jättebra för jag var väldigt blyg på den tiden. Skolan hade inte de faciliteter vi har vant oss vid nu. Vi hade utedass. Ingen gympasal, där gick sjuorna. Vi spelade mycket brännboll, men man måste vara försiktig så bollen inte rullade nerför slänten. Ibland gick klassen till Wimbledon och spelade fotboll. Wimbledon låg nedanför församlingshemmet. Den lärare som jag minns från den tiden hette Sandberg. Han var ganska sträng, särskilt mot pojkarna. Det var en bra bit till skolan men vi cyklade eller tog bussen. Hem gick vi alltid, ofta var vi ett helt gäng.
Livet på Söderstugan var ganska jobbigt. Det var inte alltid så lätt att få vedspisen och ugnen lagom varma. Vi hade också en fotogenkamin som vi använde när det blev extra kallt. Vi högg ved och på somrarna när vi inte behövde elda mer än till matlagning plockade vi kottar. Ibland gjorde vi upp eld i öppna spisen och grillade äpplen. Vatten hämtade vi i Konsumaffären och körde hem i 50 liters mjölkannor. Något kylskåp hade vi inte utan när mjölken blev gällen gräddade mamma pannkakor.
Foto: Privat
Vi hade grisar, kaniner och förstås höns. Mamma konserverade mycket kött när vi slaktat. Hon hade en konserveringsapparat som hon fyllde med glasburkar, sen fick allt koka tills det blev klart. Vi hade också en tunna med saltlake där vi la ner fina fläskbitar. Mamma gjorde paltbröd som fick torka på en stång i köket. Det höll sig väldigt bra. Av kaninerna gjorde mamma kalops så vi skulle slippa se våra små älsklingar.
Mamma kokade förstås sylt och saft. Det fanns ett stort körsbärsträd som gav så mycket bär att vi kunde sälja lite. På höstarna plockade vi svamp, det var gott om det på den tiden. Lingon och blåbär fanns också i mängder. Jag minns en gång när vi plockade blåbär. Vi hade inga korgar nej vi fyllde hink efter hink. På vårarna plockade vi gullvivor, det fanns hur mycket som helst. Av dem gjorde vi fina små buketter som vi sålde. Vi hade ett stort potatisland så potatisen räckte hela vintern.
Ett år sådde vi vete. Det gick bra och vi fick god skörd. Vi slog med lie och tröskade själva i en gammal maskin. Sen hyrde vi häst och vagn och åkte till Fors kvarn. Där maldes vetet och vi fick fint mjöl med oss hem. Mamma använde det till matlagning och bak. Jag lyckades ta mig till Realskolan i Nynäshamn när jag gått ut sexan. Det var lite jobbigt när jag fick göra min läxor i fotogenlampans sken men jag fick min examen.
Foto: Vera Magnusson
På den tiden fanns ingen TV inte särskilt många hade telefon. Inga mobiler eller elektriska sparkcyklar. Vi spelade kort, läste böcker spelade många olika sorters spel. Vi spelade om pengar men när vi var klara samlade vi ihop pengarna så vi kunde använda dem till nästa spel. En gång vann jag så mycket att mamma kände sig tvungen att ge mig något. Jag fick ett svart brett resårskärp som var på mode just då.
Det var då det. Nu är det helt annorlunda. Jag kan använda min Ipad och maila min amerikanska väninna. Jag kan till och med se henne. Om någon frågade mig om det var bättre förr skulle jag säga nej. Vi har blivit bortskämda och har glömt hur det var förr.
Mina föräldrar fick flytta från Söderstugan när Ogesta bytte ägare. Man tänkte ha torpet som jaktstuga. Det gick inte så bra, huset var i uselt skick. Ruttet skulle jag vilja säga. Nu har huset förfallit helt.
Vera Magnusson
Så här ser det ut i dag på platsen. Foto: Vera Magnusson
