Under mars månads medlemsmöte i Nynäshamns släktforskarförening berättade Maria Landin om hur man forskar i domböcker och andra källor som har med rättsväsendet att göra. Och det verkade finnas ett stort sug efter kunskap kring detta – hela 43 medlemmar samlades för att lyssna.
Maria berättade att domböckerna inte bara innehåller brottmål, utan även mycket annat matnyttigt för släktforskare. Som bouppteckningar och fastebrev, alltså lagfartsbrev.
– Här kan man hitta smaskiga detaljer om släktingarna! I bouppteckningarna ser man namnen på de efterlevande, så där kan man till exempel upptäcka okända syskon, sa Maria.
Något väldigt personligt som man kan hitta i fastebreven är bomärken.
– Även kvinnor kunde ha egna bomärken, men det var inte i så många sammanhang de fick använda dem.
Att hitta ett bomärke är att få en personlig och fin detalj ur en anfader eller anmoders liv. Foto: Maria Landin
När man läser i domböckerna ser det ofta ut som en tät sammanhängande text, där vinter-, sommar- och höstting följer på varandra. Ibland hölls också urtima ting, alltså extra ting. Det var när något särskilt allvarligt och brådskande skulle avhandlas, till exempel ett mål som gällde mord.
Ett tips till alla som domboksforskar är att börja med är att titta i slutet av varje ting, eftersom man där hittar saköreslängderna. Där står uppräknat vad de olika dömda personerna skulle böta.
– Hittar man den man letar efter där, kan man sedan gå tillbaka och läsa hela domen.
Kunde man inte betala med pengar fick man plikta med kroppen. Kvinnor blev ”risade” och män slagna med spö.
Men det fanns ju allvarligare straff. Maria berättade om två kvinnor som båda blev dömda till döden för barnamord. Anna Lovisa Stenberg från Lisö blev dömd till döden 1848, men benådades. Karin Svensdotter i Källsta kvarn i Sorunda halshöggs vid avrättningsplatsen i Jordbro 1726.
Barnamord, ja. För många unga kvinnor som blev med barn utan att vara gifta blev skammen och samhällets fördömande för mycket. De kunde inte räkna med stöd någonstans.
– Den stränga synen på sex före äktenskapet var allenarådande i samhället. Det var en enorm skam. Barnamorden är ett av de sorgligaste kapitlen i vår historia.
