Cirka 75 personer mötte upp på Nynäshamns bibliotek under Släktforskningens dag för att lyssna på Mimmi Brodin när hon berättade om arbetet med att skriva Järflottaboken.
Mimmi inledde med att berätta att ön Järflotta funnits i hennes släkt sedan 1908 då hennes farfarsfar skeppsredare Erik Brodin köpte ön av professor Hjalmar Sjögren på Nynäs.
Under hela sitt liv har hon tillbringat skollov och semestrar på Järflotta. Har hört berättelser och anekdoter, har minnen av de bofasta och sommargäster, av fiske, av midsommarfirande med mera.
För cirka två år sedan insåg hon att även hennes minnen började bli historia. Men också att det inte fanns någon samlad berättelse om Järflotta. Mimmi bestämde sig för att försöka sammanställa allt i en bok.
Främst har hon utgått från det material som finns bevarat i släkten och som hittats i husen på ön; fotografier, brev, arrendekontrakt, intervjuer med mera. När det gäller skrivet material så har Axel Quist Ösmobok varit den främsta källan. Det gör att tidsperspektivet är 1800-tal och 1900-tal. Däremot har hon inte grävt djupare i arkiven för att komma längre tillbaka i tiden.
I boken har Mimmi valt att berätta om de personer som det funnits lite mer information om, till exempel ett fotografi eller ett bevarat brev.
Hon har också valt att lyfta fram kvinnorna lite extra. Ofta är det männen som syns i historien, även ute i skärgården. Det talas om stora fångster och olika bedrifter. Men i bakgrunden fanns alltid en kvinna som passade barn, rensade all denna fisk och lagade mat. Ett exempel är Charlotta Larsson ”Skyssla-mor” som flyttade in från Bedarön.
Mimmi beskrev också utmaningen med att samla in informationen och sammanställa denna till en bok. Från början var det ett sammelsurium av fragment, olika bilder som representerade olika tider. Allt från en sliten barnkjol, päronträdet vid Draget, estlandsflyktingar till militärens verksamhet.
Men under skrivandet kom också insikter i hur människors tillvaro förändrats över tid. Hur vi nutidsmänniskor, även om vi anser oss vana att vistas i skärgården, inte skulle klara oss en dag utan våra funktionskläder, väderappar och andra moderna hjälpmedel. Det fanns en enorm kompetens hos människorna förr – man klarade att jaga, fiska, tillverka det som behövdes, konservera mat, bygga båtar, läsa av vädret med mera.
Livet var arbetsamt och ganska fattigt men det fanns också tid för kalas. Det var nog också ett ganska gott liv jämfört med att leva i ett torp på landsbygden. I skärgården hade man alltid tillgång till protein i form av fisk, fågel och säl.
Mimmi avslutade med de tänkvärda orden ”det har funnits de som trampat stigarna före oss och de som ska trampa dem efter oss – allt är oss till låns”.
Maria Landin, ordförande Nynäshamns släktforskarförening
