Har du en brottsling i din släkt?

Grattis, vilken tur du har!

Kanske tycker man att det är pinsamt om man hittar uppgifter i husförhörslängden att en anfader/anmoder blivit dömd för något brott. Men egentligen borde man tycka att man dragit vinstlotten för helt plötsligt kan man få uppgifter om en person som man aldrig får annars.

Det gäller bara att hitta domen. Och det kan vara ett äventyr i sig.

Men först lite om gångna tiders rättsväsende.

De första nedtecknade lagarna är våra landskapslagar från 1200-talet och början av 1300-talet. Varje landskap hade sina egna lagar liksom städerna. Före kristendomens införande anses blodshämnden vara grunden för rättskipningen i Norden. Men med kristendomen kom andra moraliska värderingar som gjorde det nödvändigt att i lag reglera när, på vem och hur hämnd fick utkrävas. De så kallade Fridslagarna instiftades på 1200-talet som ett led i Birger Jarls strävan att ena riket. De ursprungliga fridslagarna var kvinnofrid, hemfrid, tingsfrid och kyrkofrid.

I landskapslagarna var böter det vanligaste straffet. Enligt vår äldsta landskapslag, Västgötalagen, utdömdes dödstraff endast för två typer av brott. Något som skulle komma att ändra sig drastiskt. Män och kvinnor dömdes till olika straff. Hängning, rådbråkning och stegling var förbehållna männen medan kvinnor dömdes till att stenas, levande begravas eller bränning på bål.

Ett privilegium för brottslingar ur de högre samhällsklasserna var att halshuggas. Det ansågs finare än att hängas.

I och med reformationen slog man in på en mycket sträng och hård religiös linje. I Bibeln fanns bindande rättsregler i form av de mosaiska reglerna: lika för lika, lem för lem, öga för öga och tand för tand.  I äldre tiders rättskipning var avskräckning mycket viktig men lika viktigt var vedergällningen. För att upprätthålla ordning och lydnad skulle straffet vara så hårt att andra blev avskräckta och avhålla sig från att begå brott. Men straffet skulle också vara så hårt att det sonade brottet och mildrade Guds vrede.

De svenska domstolarna skulle komma att hänvisa till ”Guds och Sveriges lag” när de utdömde dödstraff för sådana brott som tidigare ansetts som mindre synder och som vi idag knappast bryr oss om, till exempel samlag mellan ogifta personer.

År 1734 antogs Sveriges Rikes lag som började gälla 1736. I denna lag ingår missgärningsbalken där dödstraff föreskrivs för 68 olika brott.

Rättsliga instanser

För landsförsamlingarna fanns häradsrätter och för städerna magistraten eller rådstugurätten. Laga ting skulle hållas tre gånger per år – vinterting, sommarting och höstting. Om det skedde ett svårt brott där utredningen inte kunde vänta kunde man kalla till urtima (= på annan tid) ting. Ting hölls på olika ställen i häradet. De som satt i tinget kallades för nämndemän och det var vanliga bönder från häradet. De utsågs på sockenstämman. Den äldste av nämndemännen kallades för häradsdomare. De var lekmän och ofta varken läs- eller skrivkunniga, så till sin hjälp hade de s k lagläsare.

I de fall som ett dödstraff utdömdes skulle domen skickas till hovrätten för överprövande. När en dödsdom inkommit till hovrätten bereddes ärendet av Justitierevisionen innan det lades fram för rätten. Man kunde också få sitt ärende prövat av Kungl Majt. Om dödsdomen fastställdes var det landshövdingens sak att verkställa domen.

Inte förrän i mitten av 1800-talet blev det vanligt att döma till fängelse. Då avskaffades de kvalificerade dödstraffen, kropps- och skamstraffen. Men dödsstraffet avskaffades inte förrän 1921.

Fängelse, straffarbete på fästning eller spinnhus

Det hände att dödsdömda brottslingar ”benådades” till livstids straffarbete på fästning. Det var i verkligheten antagligen värre än ett dödsstraff. Under de förhållanden som rådde överlevde man inte särskilt många år. Den huvudsakliga arbetsuppgiften var att hugga sten och bygga på fästningen. En av de mest beryktade fästningarna var Karlstens fästning i Marstrand.

Tukt- och Spinnhuset var ett hus dit man skickade kvinnor som dömts för lindrigare brott. Men inte bara brottslingar riskerade att bli inlåsta på spinnhuset. Om man inte kunde visa att man hade en anställning, alltså ägde ”laga försvar”, kunde man bli skickad till spinnhuset för att arbeta. Även vanartiga barn och tiggare skickades dit. Spinnhuset var, som namnet antyder, en inrättning där man arbetade med att spinna garn.

I mitten av 1800-talet så genomfördes en fängelsereform och man byggde ”moderna” cellfängelser runt om i landet.

Hur hittar man brottslingarna?

Om någon begått ett brott och blivit dömd så noteras det i husförhörslängden. Det är oftast den första uppgiften man stöter på och det är ingången till vidare sökning. Prästen har noterat vilket brott och när personen i fråga blivit dömd i häradsrätten.

Steg ett är alltså att hitta rätt häradsrätt. Om man söker fram aktuell socken i arkiv digital och tittar under fliken ”Arkivinfo” så står det vilket härad socknen tillhör. Då kan man gå vidare och söka efter häradsrätten.

Sök under ”Arkivsökning”, skriv namnet i ”Arkivbildare” och häradsrätt under ”Arkivtyp”. Oftast får man fram en lista på bouppteckningar men ibland också en post ”domböcker”. Klicka på den så kommer du vidare. Om aktuell häradsrätts arkiv inte finns digitaliserat så måste man åka till rätt landsarkiv.

Domböckerna kan vara avskräckande att ge sig i kast med eftersom de oftast består av tjocka volymer utan register. Det kan också vara svårläst. Men prästen har för det mesta noterat vilket datum som domen avkunnats och då är det lättare att hitta. Sök reda på rätt ting och börja bläddra. När man hittat ärendet/rannsakningen så kan man få fram mycket uppgifter. Det står oftast hur personen i fråga ser ut, föräldrarnas namn och sysselsättning med mera.

Lite beroende på vad domen säger får man gå olika vägar.

Fängelsestraff

Är domen ett fängelsestraff så finns det oftast både fångrullor och kyrkböcker kopplade till fängelset. Sök Fängelsearkiv under ”Arkivtyp”. Upp kommer en lista på landets fängelser.

Långholmen i Stockholm finns inte där. Då får man söka direkt på Långholmen under ”Arkivbildare”. Man kan också söka på Stadsarkivet under verkställda utslag

https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Databas/centralfangelset-langholmen-verkstallda-utslag-1810-1843/Sok

Ofta finns ett särskilt register till fångrullorna. Det gör att man lätt kan hitta den person man söker och få hänvisning till nummer och sida i fångrullan.

I fångrullorna får man detaljerade uppgifter på personen; föräldrars namn, barndom, uppväxt, tjänstgöring, kristendomskunskap, uppförande under fängelsevistelsen och så vidare.

Exemplet Sofia Josefina Lundqvist får illustrera hur det kan se ut.

Har man en brottsling i Stockholm under senare delen av 1800-talet kan man söka i Polisunderrättelser på Stockholms stadsarkiv

https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Databas/polisunderrattelser-1878-1894/Sok

På Stockholms stadsarkiv finns också Stockholmspolisens spaningsfotografier

https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Databas/stockholmspolisens-spaningsfotografier-1869-1920/Sok

Exempel ur spaningsfotografierna

På SVAR, under ”specialsök” finns fotografier på frigivna straffarbetsfångar.

https://sok.riksarkivet.se/frigivna-straffarbetsfangar

Carl Erik Sigurd Landin fortsätter sin brottsliga bana

Fästningsfångar är lite svårare att hitta. Man får ofta söka på respektive orts kyrkoböcker. Till exempel så ligger Karlsten och Landskrona fästningar under respektive slottsförsamling.

I justitiekanslerns arkiv på Riksarkivet finns också fånglistor.

Dödsdömda brottslingar

Det utförligaste materialet finns i Justitierevisionen under Svea Hovrätt på Riksarkivet. Men det finns också i landshövdingens handlingar i respektive län eftersom det var landshövdingen som hade ansvar för att låta verkställa domen. Där kan man hitta brev till häradshövdingen och kvitton från bödeln med mera.

För att hitta i Justitierevisionen så behöver man hjälp från personalen på Riksarkivet för det kan vara bökigt. Men hittar man bara rätt utslagsdatum så brukar det lösa sig.

Ibland finns också noteringar i dödböckerna över avrättade personer. Till exempel från Västerhaninge den 8 juli 1754 står följande notis;

”Rusticus Laur: Petri in Wedan, et Filia ejus Christina propter commistum incestum capitis plectebantr, 64 och 28.

Fritt översatt: Bonden Lars Persson i Vedan och dottern Christina, halshuggna för incest, 64 och 28 år gamla

2021-08-20

Maria Landin