Sockenstämman

Sockenstämman var det högsta beslutande organet i socknen och leddes av prästen. De viktigaste frågorna var från början underhåll av kyrkan och förvaltningen av dess tillgångar. Under 1600-talet fick också stämman en funktion som rättskipande organ vid sidan av häradsrätterna. Socknen skulle utse sexmän som hade att övervaka församlingsbornas leverne. Det handlade mest om sedlighet och dryckenskap. Sexmännen skulle anmäla de personer som inte skötte sig till sockenstämman. Stämman hade då rätt att inkalla personen i fråga och försöka tala förstånd med honom/henne. Ibland delade stämman ut varningar men kunde också till exempel dra in fattigunderstöd och liknande.

Från Sorunda finns ett exempel på ”den liderliga” båtsmannen Johan Petter Eckerman som tas in på fattighuset 1862. Hans vistelse där blir inte långvarig. Redan 1864 blir han utslängd för att han inte kan uppföra sig. I stämmoprotokollet 1864 står ”Båtsman Ekman avdrogs fattigdel för hans lättsinniga leverne med blinda Klara Apelberg i fattighuset”. Och lite senare samma år kan man läsa ”som förestånderskan Bergqvist samt ledamöterna upplysit att förre båtsmannen Ekman förde ett otidigt samt vildsint leverne i fattighuset så ansåg stämman för lämpligast att Ekman själv skaffade husrum som han erhåller 10 Rs Rmt i hyresmedel till den som vill emottaga honom för, per år räknat”. Blinda Klara Apelberg har ett tragiskt levnadsöde. 24 år gammal är hon helt blind och tas in på fattigstugan. Hon får tre oäkta barn. Hon dör av ”fallandesot” 1876, 39 år gammal. Prästen noterar i varje husförhörslängd att Klara Stina är liderlig. I längden 1871-1875 skriver prästen ”blind, troligen en följd av mycken liderlighet”.

Sexmän i sju av tolv rotar i Ösmo socken. Sexmännen utsågs av sockenstämman och det skulle vara sex hederliga män.
ArkivDigital: Ösmo (AB) AI:23 (1871-1875) Bild: 60

Vilket mandat sockenstämman egentligen hade att döma i brottmål var oklar. Gränsen mellan sockenstämman och häradsrätten var diffus. Men man kan se exempel på vissa ”brott” som inte skickas vidare till häradsrätten.

Till exempel så dömde sockenstämman när någon legat ihjäl sitt barn. Dessa fall, som faktiskt var ganska vanliga, bedömdes inte som ett avsiktligt brott utan ett misstag. Men eftersom modern (som det var i de flesta fall) hade orsakat barnets död så dömdes hon ofta till att betala böter till kyrkans kassa.

Rättaren vid Fållnäs Olof Arvidssons hustru i Kärr har legat ihjäl sitt lilla barn, tre veckor och tre dagar gammalt.
ArkivDigital: Sorunda (AB) KI:3 (1739-1808) Bild: 8 Sida: 7

Man hade också ansvar för att inkalla makar som levde i oenighet i äktenskapet och tala förstånd med dem. Det var bara i yttersta få fall som en skilsmässa kunde beviljas. Dessa fall skickades vidare till domkapitlet som bestämde om sådant. Skilsmässa kunde beviljas om äktenskapet inte ”fullbordats” eller om mannen slagit sin hustru. Men då pratar vi misshandel och inte den vanliga husagan som var husbondens rätt.

Sockenstämman kunde också döma folk att sitta i skamstocken. En sådan stock fanns utanför de flesta kyrkor. Till exempel så kunde en person som varit berusad i kyrkan dömas till stockstraff.

Skamstock.
Foto: Maria Landin

Sockenstämman skulle sammanträda två gånger om året och alla män var tvungna att delta. Stämman bestämde, förutom över kyrkans underhåll, också över tillsättningen av kyrkvärdar, sockenskräddare och klockare samt vilka som skulle få uppbära fattigunderstöd eller tas in i fattigstugan.

När kommunalförordningen kom 1862 delades socknen i en kyrklig och en borglig kommun. Men det dröjde ganska länge innan man kunde hålla isär vem som skulle besluta om vad.

Hur söker man då sockenstämmoprotokoll?

Det är inte alltid som sockenstämmoprotokollen är scannade utan det kan vara så att man får åka till sitt landsarkiv om man vill läsa dem. I de fall de är scannade ligger de under respektive socken. Leta långt ner i listan efter ”sockenstämmoprotokoll”. Ibland har de ett eget signum, ofta K, men ibland kan de ingå i samma bok som födda och döda eller någon annan.

Det som kan skapa en del svårigheter är att det inte finns något register. Man får alltså leta lite planlöst. Men om man hittar en person där prästen har noterat något i anmärkningskolumnen i husförhörslängden, till exempel om frejd, kan det löna sig att leta i sockenstämmoprotokollen. Har man riktig tur kanske man har en anfader som fått sitta i stocken.

2021-01-28

Maria Landin